Elever underkänner integrationspolitiken

Eleverna från den muslimska friskolan underkänner integrationspolitiken. De som i årskurs 6 skulle sluta på den muslimska friskolan har nu börjat i årskurs 7, högstadiet, på skolor runt i staden. De muslimska eleverna gjorde allt de kunde för att söka sig till så svenska skolor som möjligt med få invandrarelever. Orsaken är inte att eleverna tycker illa om andra elever med invandrarbakgrund, för de har alla själv invandrarbakgrund. Skälet är i stället att de inte tror att högstadier i de invandrartäta miljonprogrammen kan ge dem lika bra utbildning.

Precis som vuxna röstar med plånboken så har den muslimska friskolans elever valt högstadium efter vad de tror kan ge dem de bästa framtidsutsikterna. Och då skyr de den misslyckade integrationspolitikens miljonprogramsskolor. Dessa barn är runt 13 år och är alltså redan i denna unga ålder fullt medvetna om att integrationspolitiken havererat. De vill egentligen inte heller bo kvar i sina miljonprogramsområden, men där har de ingen rösträtt eller valfrihet.

De enda elever på den muslimska friskolan som inte försökte sig på ett aktivt val att hamna på svenskare högstadier var de allra svagaste studiemässigt. Dessa elever insåg att de skulle kunna bli utstötta eller ses som ännu svagare studiemässigt om de hamnade på svenskare skolor med högre studietakt. Det är elever som antingen struntar i att göra sina läxor eller elever som tyvärr har dyslexiproblem, vilket gör att skolans värld aldrig blir en plats de trivs i vilken skola de än hamnar på.

Däremot fanns det undantag med några få elever med katastrofala studieresultat och beteendestörningar som ändå sökte sig bort till svenskare skolor för att vända på sina odds och få en bättre utbildning. Men dessa elever hade inte en chans att komma in på svenskare högstadier när de mottagande svenskare högstadierna hörde talas om deras beteendeproblem. Det spelade ingen roll om de sökte sig till svenskare kommunala skolor eller svenskare friskolor. De var inte välkomna. Integrationen är inte öppen för dem. De kommer inte att kunna vända sina liv. De får gå i de sämsta högstadieskolorna i miljonprogramsområdena.

Om 13-åringar inte vill studera eller bo i segregerade miljonprogramsområden, varför då fortsätta med en integrationpolitik som varken barnen eller deras föräldrar vill ha? Mest intressant är väl ändå att muslimska friskolans elever söker sig till högstadier som ligger så långt borta från en moské som möjligt och som inte har något samarbete med en moské och inte erbjuder islamologi eller extra arabiska.