Rosengårdsutbildning stängde återvinning

I slutet av 1990-talet startades en utbildning för arbetslösa invandrare på Rosengård. Den placerades vid Volframgatan i Malmö. Det är ett industriområde precis intill början av husen på Rosengård, i korsningen Amiralsgatan/Scheelegatan.

Utbildningen var främst för arbetslösa muslimer som inte kunde svenska. Det fanns vid den tiden två till sådana utbildningar för arbetslösa muslimer som inte kunde svenska på Rosengård. Tydligen ett vanligt problem redan för 10 år sedan. Men greppet på Volframgatan var nytt. Genom att försöka prata svenska medan de drejade lerkrukor skulle det bli roligare att lära sig svenska.

Ganska snart blev utbildningen populär bland arbetslösa muslimer av ett annat skäl. I samma lagerlokaler fanns nämligen sedan tidigare SYSAV. I just denna lokal tog SYSAV emot elektronikvaror som personer kastat på soptippar runt om i sydvästra Skåne. SYSAV ägs gemensamt av dessa sydvästskånska kommuner.

Som alla vet kastar folk även elektronikvaror som fungerar när de köper nytt. Ändå får ingen annan ta eller köpa dessa de ser på soptippen. Anledningen är att de kan ge elektroniska stötar, att det inte finns tid att kontrollera vilka som fungerar och att ingen försäljning får ske på återvinningsstationerna som förr kallades soptippar.

Men främsta anledningen är att elektronikföretagen betalat en återvinningsavgift för varje apparat så att den ska nedmonteras när den kastas. Då återvinns värdefulla metaller. Demonteringen gör också att elektronikföretagen kan sälja nya apparater i stället för att folk dealar med gamla från soptippen.

Men se, på rosengårdsutbildningen respekterades inte detta. Ganska genast började kursdeltagarna gå in i SYSAVs lokaler när de hade lunchrast och inte såg. Även när SYSAVs arbetare gått hem klockan 16 invaderades lokalen av de arbetslösa från rosengårdsutbildningen.

Eleverna snodde allt de kunde komma över. Det var TV-apparater, högtalare, videos och Bang och Olufsenstereos. Fullt fungerande elektronikprylar av alla de slag försvann med eleverna hem. Lärarna på utbildningen frestades de också. Och gav efter. Tillsammans med eleverna började de stjäla från SYSAV. Dagligen försvann en mängd apparater som stod på tur för demontering.

Svinnet som uppstod märktes snart av SYSAV, för det blev betydligt mindre apparater som skulle demonteras. Inte heller kunde apparaterna skyddas, eftersom SYSAV och rosengårdsutbildningen delade lagerlokal. Det blev SYSAV som fick flytta. De stjälande rosengårdsborna och deras lärare fick vara kvar i lokalerna. SYSAV förklarade flytten med att svinnet efter stölderna hade blivit för stort.

De många apparaterna som stulits och fungerade såldes vidare som begagnade av tjuvarna från Rosengård som svart inkomst. Idag 2009 har Erikshjälpen flyttat in i lokalerna, om någon undrar vad det blivit av den forna brottsplatsen. Undrar varför intresset att dreja lerkrukor och lära sig svenska minskade så att utbildningen fick läggas ner?