Visar inlägg med etikett Jugoslavien. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jugoslavien. Visa alla inlägg

2013-02-06

Coop tog ledigt för begravning på Islamic Center


Coops butikssanställda fick ledigt dagtid mitt i veckan för att gå på en hemlös muslims begravning på Islamic Center. Förutom att två poliser fick ledigt för att gå dit och SVT Sydnytt filmade:


"Texten är skriven med tanke på Asim – eller Marko som han brukade kallas. Han begravs idag. Och det är dit jag ska åka. Till Malmös moské."

"Nu ropar busschauffören i högtalaren att jag ska stiga av. Jag hade fått be honom om det när jag steg på, eftersom jag inte är säker på var moskén ligger. Från busshållplatsen är det lätt att hitta, och på gårdsplanen utanför moskén möter jag en grupp kvinnor som jag känner igen. Det är personalen från Coop. Jag känner väl igen de här kvinnorna, men vi känner inte varandra. Trots detta sällar jag mig snabbt till deras grupp och frågar om de vet var på själva moskéområdet begravningen ska hållas. Men de vet inte. Inte heller de två poliser som vakar utanför entrén vet någonting. Poliser på en begravning, tänker jag och minns åter det hemska - att mannen med sångrösten har blivit mördad."


"Efter en stunds diskussion, i minusgraderna på gårdsplanen, bestämmer vi oss för att gå in i moskén.

- Måste man ha slöja där inne, frågar någon.

- Jag vet inte, svarar jag. Men jag vet att vi måste ta av oss skorna.

Det är det enda jag minns från studiebesöket här, i nionde klass. Just det där med skorna"

"Efter att ha passerat kvinnornas kapprum knyter jag min halsduk om huvudet för att dölja håret. För att vara på den säkra sidan. Kvinnorna från Coop gör likadant och sedan går vi in i moskén tillsammans. En grupp somaliska flickor passerar oss på vägen, och fnittrande pekar de på läktaren och säger att det är dit vi ska gå. Läktaren är kvinnornas plats, under moskéns bönestunder.

Jag väljer en plats nära skranket med god utsikt nedåt och provar först att sitta på knäna, som männen gör, på golvet nedanför."

" - Här finns ju ingen kista, säger någon plötsligt. Kan vi ha hamnat i fel lokal?

En av kvinnorna går ner för trappan för att fråga, och strax kommer hon upp igen och kallar ner oss andra. Begravningsgudstjänsten ska äga rum utomhus, säger hon. Och innan vi hunnit ta på oss ytterkläderna, har den hunnit börja.


Intill moskéns yttervägg står den bruna kistan på en låg bänk. Locket är täckt med grönt sidentyg, prytt med gyllene arabiska tecken. Bredvid kistan står imamen och läser verser på arabiska. Församlingsmedlemmarna som nyss deltagit i gudstjänsten står uppställda i rader framför honom. De kände inte Marko, men deltar ändå i hans begravning. Efter ett par minuter upprepar församlingsmedlemmarna Allahu Akbar tre gånger och därefter är bönestunden avslutad."



"Det blir tyst. Vi vänder oss till poliserna. De ser ut som män som brukar ha svar på det mesta, men här är vi alla lika rådvilla. Till slut får vi veta att begravningsceremonin ska fortsätta på Thomsons väg, på den muslimska kyrkogården.

-Men det ligger ju på andra sidan Rosengård, utropar en av kvinnorna från Coop. Hur ska vi ta oss dit?

Transportproblematiken ordnar sig snabbt, eftersom alla som har bilar erbjuder sina tomma platser till oss som tagit oss hit på andra sätt. Jag får skjuts med ett par i femtioårsåldern, som råkar stå bredvid mig. Jag hör på deras dialekt att de kommer ifrån forna Jugoslavien."

" Och personalen från Coop har med sig buketter i cellofan som de sticker ner i jorden. En av dem sätter sig på huk vid huvudänden. Jag tror att det var den hon som kände Marko bäst."

 "Sydnytt, som filmat ceremonin, stänger av sina kameror."

 "Kvinnan från Coop, hon som nyss satt på huk, går fram till exfrun och presenterar sig."


Källa, tidningen Kulturen 26 januari 2013:
http://tidningenkulturen.se/artiklar/reportage-mainmenu-37/allma-reportage-mainmenu-177/13989-en-muslimsk-begravning-i-malmoe


I anslutning till Östra kyrkogården finns ett område med muslimska gravplatser:
http://tidningenkulturen.se/images/stories/2013/01/I_anslutning_till_Ostra_kyrkogarden_finns_ett_omrade_med_muslimska_gravplatser.jpg


På Rosengård i Malmö:
http://tidningenkulturen.se/images/stories/2013/01/Rosengard_i_Malmo.jpg


Anslagstavlan Coop:
http://tidningenkulturen.se/images/stories/2013/01/Anslagstavlan_Coop.jpg


Läs här hur poliser fick ledigt för att gå på den muslimska begravningen på betald arbetstid:

http://muslimskafriskolan.blogspot.se/2012/12/bonestund-pa-islamic-center-for-mordad.html

http://www.exponerat.info/polis-deltog-pa-arbetstid-i-islamic-centers-bonestund/

2013-01-15

Becirov talar ut om hoten mot Islamic Center

 
"Direktören i Islamic Center, som ­driver den stora moskén i Malmö, ­heter Bejzat Becirov. Moskén är hans skapelse och livsverk.

Becirov är en 69-årig gentle­man i kostym med stickad väst, han är humoristisk och känslosam. Han kom till Sverige från jugos­laviska Makedonien 1962, utbildade sig till ­lärare, gifte sig, fick tre barn. Han brukade ­hålla föredrag om andra världskrigets fasor, nio personer på hans mors ­sida mördades i en massaker.

I samband med ett sådant föredrag i Trelleborg 1971 nämnde Becirov att han ville bygga en moské i Malmö. Strax därpå började de anonyma telefonsamtalen och breven.

De har aldrig upphört. Med åren snarare eskalerade hoten. Becirov har prejats av maskerade män, hotats med pistol (riktig eller attrapp vet han inte), hans barn var rädda för att gå till skolan på grund av alla hotsamtal, han har fått vitt pulver i kuvert (det skulle föreställa mjältbrand), avföring i kuvert.

1983 var moskén färdig. 2003 förstördes den i en brand. Året efter utsattes den nästan återuppbyggda moskén för en ny brand, och sedan ytterligare en. ­Moskén har beskjutits, någon skickade in grisar i den.

– Inget försäkringsbolag vill längre ­försäkra oss, säger Becirov. Jag lever med en ständig klump i magen. Vi har satt upp bevakningskameror, vi har två vakter dygnet runt.

Han bjuder på kaffe med chokladbit. Han säger:

– När j a g är så rädd, hur känner sig då judarna?
Unga män med rötterna i Mellan­östern står för den aktiva antisemitismen i Malmö, säger Becirov.

”Men den finns bland svenskarna också.”

Och vilka är det som förföljer muslimerna?

Han slår ut med händerna. Han vet inte. Inga gärningsmän grips. Polis­anmälningarna leder ingen vart.

– Jag trodde inte helvetet fanns på jorden. Men det finns."


Källa, Aftonbladet tisdag 15 januari 2013:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/peterkadhammar/article16070887.ab

2011-09-08

Arabiska för poliser pga lata muslimer menar moderat politiker



"Det är ett problem om man inte kan prata med varandra, säger Hersler.

Min erfarenhet efter att bland annat ha rest till Jerusalem, Turkiet, länderna i forna Jugoslavien och Egypten är att poliserna där är mycket hövligare än våra och jag har förstått det utan att kunna språket.

Jag vill påstå att ingen invandrare som kommit till Sverige de senaste 30 åren inte fått en chans att lära sig det svenska språket och dessutom få betalt samtidigt. Möjligheterna har funnits men man tar dem inte, utan nu skall våra poliser lära sig artiga klämkäcka fraser på arabiska i stället."


Debattartikeln är skriven av den moderate politikern John Roslund som är förtroendevald i Region Skåne: http://www.skane.se/Demokrati/Fortroendevalda_ny/Portlet-for-fortroendevald/?rId=1183

2011-01-30

Wahabister öppnar muslimska friskolor i Sverige


"Utvecklingen i samhället innebar att moskéer dök upp som svampar ur jorden liksom islamister med sin fundamentalism.

Vilka var de som drömde om en religiös, politisk makt?

De gamla kommunisterna från forna Jugoslavien, konverterade svenskar, dagdrömmare från shia-muslimska Irak med en dröm om en islamsk stat i Irak? De utdrivna extremisterna från Pakistan eller saudiska missionärer med miljoner att bygga moskéer för och med mål att utveckla sin wahabistiska kultur här och öppna friskolor finansierade av saudiaraber?"


Källa, Göteborgsposten söndag 30 januari 2011:


2010-04-15

Islamic Center bildades i protest mot socialismen


Författaren Thomas Nydahl beskriver idag varför Bejzat Becirov och andra jugoslaver finansierade Islamic Center i Malmö. De vände sig till islam i besvikelse på den jugoslaviska och albanska socialismen:



"Jag fick politiskt aktiva, sekulariserade albanska vänner under 1970-talet, dels pga mina resor till Albanien 1974-1979. Men jag lärde på kuppen känna hur islam växte i pånyttfödelse hos dem. Några av initiativtagarna till Islamic Center, som sedan blev den stora moskén, var personliga vänner:

D. Osmani kände jag väldigt väl och umgicks med i det privata, familjevis, medan B. var flyktigare bekant. De kom från det forna Jugoslavien båda två, var etniska albaner som satsat allt på Socialismen och Enver Hoxha men senare vänt sig till islam i besvikelse. 1983 var jag med D. Osmani (som sedan kallade sig Ramadan istället) i Libyen på tiggarresa. Han och jag besökte religionsministeriet i Tripoli, det var därifrån man slussade kanske 30% av pengarna till moskébygget, resten kom från saudierna."


Källa, Thomas Nydahls blogg Occident torsdag 15 april 2010:



Thomas Nydahl beskrev 6 januari 2010 hur de två lärarna Becirov och Osmani redan på 1970-talet bildade Islamic Center i Malmö:


"Någon ljuger och bedrar och jag är inte övertygad om att det (bara) är moskéns VD Bejzat Becirov - albanen från Makedonien som en gång i tiden var en bekant till mig. Han har, tillsammans med min dåvarande vän och medresenär, den kosova-albanske författaren och läraren Ramadan Osmani, suttit i styrelsen för Islamic Center sedan långt innan moskébygget ens hamnade på planeringsstadiet. Becirov sköter moskén som sin privategendom. Hans privata lyxkonsumtion var legendarisk redan för tjugo år sedan (hemspråkslärare med fin villa och Mercedes väcker alltid undran)."


Källa, Thomas Nydahls blogg Occident 6 januari 2010:



Biografi om hur läraren Enver Hoxha blev kommunistisk diktator över Albanien. Hoxha agerade på mandat av Josef Stalin och Mikhailovich Molotov:


Enver Hoxha på svenska Wikipedia:

2010-04-12

Rektorer beskriver skräcken i muslimtäta skolor



Bloggen Tankesmedjan Feminix har funnit en intressant artikel i facktidningen Skolledaren för landets rektorer:




"Mitt i områden präglade av kriminalitet ligger skolor. Skolledaren har pratat med rektorer i invandrardominerade miljonprogramsområden i Göteborg"

"I Göteborg finns områden där inte ens Hells Angels eller Bandidos vågar sig in. Men det är inte polisen de fruktar. Här styr helt andra krafter än ordningsmakten.

Gårdsten, Lövgärdet, Hjällbo, Bergsjön och Biskopsgården är fattiga miljonprogramsområden. De domineras och kontrolleras av ett antal stora släkter med bakgrund från det forna Jugoslavien, Turkiet, Iran, Kurdistan, Libanon, Syrien och Somalia.

Inte de som en gång kom till Sverige för att starta jourbutiker, importfirmor eller restauranger. Eller som havererade i arbetslöshet, hemlängtan och alienation. Det är deras barn, andra eller tredje generationens ”invandrare”.

I dessa områden sker en eskalerande utveckling med bilbränder, stenkastning mot brandmän och poliser, skottlossning, knivöverfall, misshandel och mord. Skjutvapen används och finns i alla grupperingar."

"– Ingen annan än rektorerna har sådan auktoritet och ett sådant förtroende att de kan kalla in familjer från helt olika kulturer och religioner och få dem att sitta ner tillsammans för att lösa problem som uppstått för barnen, säger ett polisbefäl som arbetar i området."

"När barnen börjar i f-klassen kan de oftast inte prata svenska även om de är födda i Sverige. Högre upp sker undervisningen på svenska.

Skolan har egna modersmålslärare i turkiska, somaliska och arabiska."

"I Rosengård i Malmö har så gott som alla svenska elever flyttat därifrån. Föräldrarna vill inte bo kvar med bara invandrarbarn i skolan. Är det likadant hos er?

– Ja, vi har det likadant, men också många av våra invandrarföräldrar flyttar barnen härifrån eftersom det i Biskopsgården inte finns någon möjlighet till integration i det svenska samhället. Även de tycker att det finns för få svenskar här.

– Dessutom bussas många av våra somaliska elever till religiösa friskolor, säger Jan Arvidsson.


Källa, Skolledaren nummer 1 år 2010: