"Av mina 38 års heltidsarbete- ja, jag har lite mer, men inte på heltid- ägnade jag 16 år åt arbete med invandrare/asylsökande och av dessa år var jag 1,5 år vik. rektor på LO-distriktets folkhögskola på Långholmen i Stockholm , då en skola enbart för kortutbildade kvinnor av vilka drygt hälften var invandrare."
"Några år tidigare hade jag jobbat med en speciell etnisk grupp i Malmö. Nu vill jag poängtera att detta är 23 år sedan och att det garanterat har hänt mycket med denna grupp sedan dess.
Då var det emellertid så att man hade gruppen för sig själv. Männen och kvinnorna satt skilda åt i uppehållsrummet, och männen kom inte in till lektionerna förrän kortspelet var färdigt. Ofta slutade de för dagen när den äldste/ledaren sade att de skulle sluta och inte när läraren sade till.
Då var det emellertid så att man hade gruppen för sig själv. Männen och kvinnorna satt skilda åt i uppehållsrummet, och männen kom inte in till lektionerna förrän kortspelet var färdigt. Ofta slutade de för dagen när den äldste/ledaren sade att de skulle sluta och inte när läraren sade till.
Ja, inte i min grupp.
Vi kunde inte ha långbyxor som lärare på den tiden, för det var opassande, och vissa elever kunde inte vara i samma grupp för släkterna var i fejd med varandra.
Men jag gillade verkligen mina elever, och de mig, tror jag. De vände också upp och ner på mina värderingar ibland, som när jag kom till skolan dagen efter en mosters död, och de frågade varför jag hade varti borta dagen före. De blev alldeles tysta när jag talade om skälet och påpekade att jag, trots min mosters död, var i skolan dagen efter- icke svartklädd- och då skämdes jag.
Nåväl, vi hade andra problem. Deltagarna kom inte när det var rättegång eller när någon var sjuk för då var alla i tingsrätten eller på sjukhuset. Och tingsrätten var man ganska ofta på.
När jag påpekade detta på resan hade jag förfärliga fördomar. Ja, detta var så hemskt att när jag pratade med en kvinna ,som hade varit med, mer än tio år senare, undrade hon om jag mindes fördomarna om den här gruppen. Ja, svarade jag, det gjorde jag, för de var mina, men det var inte fördomar, det var erfarenheter från mitt jobb. Men sådant fick man inte yppa, för då var man fördomsfull.
Det finns kulturella skillnader, detta måste vi vara medvetna om i ett mångkulturellt land.
Koderna är inte desamma överallt. Som invandrarlärare hade vi bekymmer med deltagare som kom från länder där man var smartare ju bättre man kunde fuska till exempel.
Och själv hoppade jag faktiskt av från det tilltänkta giftermålet med en italienare, inte bara för en ny förälskelse, utan också efter att ha jobbat i Italien ett antal månader och insett att de gifta männens beteende nog skulle bli svårt för mig att acceptera.
När någon säger till mig att ett större inflytande från islam inte skulle påverka vår samhällsbild säger jag bara
-Inte?"
Källa, Lisbeth Beselins blogg lila tankar 20 april 2010:
![[Valid Atom 1.0]](valid-atom.png "Validate my Atom 1.0 feed")
.JPG){kind=link}
