Rosengårds nye områdeschef uppmanade lärare smuggla sprit

2010 anställde Rosengårds stadsdelsförvaltning Jytte Lindborg som barn-och ungdomschef. Valet kan tyckas märkligt. Fanns det verkligen ingen bättre kandidat? Hon var nämligen 2006 den första rektor i Sverige som någonsin fått sin skola nerlagd på grund av ordningsproblem. Hermodsdals högstadieskola stängdes när Jytte Lindborg var rektor. Är det en merit som bör belönas med befordran till barn- och ungdomschef?

Läs om det i LO-Tidningen 18 maj 2006: http://lotidningen.se/2006/05/18/rektor-som-snart-str-utan-elever/

I juni 2011 berättar tidningen Vårt Malmö att Jytte Lindborg skaffat sig tre nya områdeschefer för Rosengårds skolor som enkelt beskrivet ska göra hennes jobb. 2010 och 2011 sjönk nämligen behörigheten bland Rosengårds elever. Jytte visste inte vad hon skulle göra, så världens största revisionbyrå anlitades för skattebetalarnas pengar. Och Jytte anställde därefter tre nya områdeschefer som ska tjänstgöra mellan henne själv och Rosengårds rektorer:

"Rollen som biträdande rektor försvinner. Istället blir det enbart rektorer och förskolechefer. De kommer att vara närmare skolan, och svara inför tre nya områdeschefer som ska stötta och följa upp resultat."

Källa, Vårt Malmö sidorna 4 och 5 från juninumret 2011: http://www.malmo.se/Kommun--politik/Vart-Malmo/Vart-Malmo/Vart-Malmo-artiklar/6-29-2011-Rosengard-rustar-framtidens-skola.html

"Skolorna i Rosengård i Malmö får besk kritik av Skolinspektionen. "Eleverna får inte den utbildning de har rätt till", sammanfattar inspektionen."

"Kunskapsnivån varierar kraftigt. På Värner Rydénskolan nådde 41 procent av eleverna målen i alla ämnen i årskurs 9 förra året. På Rosengårdsskolan var det bara 13 procent. Totalt nådde mindre än en tredjedel av eleverna målen i ämnena i årskurs 9."

Källa, Dagens Nyheter 7 mars 2011: http://www.dn.se/nyheter/sverige/kritik-mot-rosengardsskolor

Vilket lag av tre nya områdeschefer har Jytte Lindborg nu valt att omge sig med? Naturligtvis blir det en fullträff till. En av Rosengårds tre nya pedagogiska områdeschefer har tidigare hjälpt lärare smuggla sprit. Det är väl en perfekt merit i malmöstadsdelen Rosengård med flest muslimer som i sin tro avstår från alkohol:

Det är höst 1997. Ett av lärarfackförbunden ska fortbilda lärare och lärarkandidater. Fackförbundet låter medlemsorganisationen betala en kryssningstur till Polen. Facket betalar hytt och lyxmiddag samt kryssningen. De medföljande lärarna betalar ingenting då facket står för hela notan.

Lärarfacket har redan lokaler på dyrt läge i centrala Malmö. Där finns konferensrum också. Fortbildningen startar i de lokalerna. Därefter fortsätter fortbildningen över helgen på kryssningsfartyget till Polen. Det ges ingen förklaring till varför fortbildningen i fackliga frågor måste ske på färja i annat land.

De fackliga utbildarna förklarar stolt att de får en kraftig OB-ersättning för att de ställer upp och åker iväg på kryssningen över helgen. Dessutom får de också gratis hytt, resa samt lyxmiddag, förutom lönen och OB-ersättningen.

Lärarkandidaterna som följer med går på lärarhögskolan i Malmö. Lärarna som följer med kommer från Rosengårds skolor, Vångaskolan i Vellinge, Sofielundsskolan i Malmö med flera. Det är blandat mellan de som är fackligt aktiva och de som tänker bli det och dessa ska fortbildas av redan fackligt anställda.

Efter lyxmiddagen på färjan till Polen flödar spriten i fartygets bar. Några fackligt aktiva finner varandra och hamnar i säng efter att ha hånglat öppet på dansgolvet. Det blir sent och många är trötta morgonen därpå.

Dagen efter är det shoppingtur i polska Świnoujście. En skara från fackkursen tar sig runt affärerna ledd av en fackrepresentant som säger sig känna till vilka affärer som är bra att handla i.

Alla är trötta då de kommer tillbaka. Då startar den fackliga fortbildningen i ett av färjans konferensrum. De bakfulla intar sina platser längs det långa bordet. Ingen förstår egentligen vad som skiljer detta konferensrum från det i fackets lokaler i Malmö. Så fort någon frågar vad kalaset kostar ges åter svaret att facket betalar allt.

Då dyker en fortbildare upp och berättar hur facket mediatränas för att undvika att svara direkt på avslöjande journalisters frågor. Tekniken lärs ut. Det berättas även att facket skickar sina anställda på sådana fortbildningskurser i Stockholm.

Efter ännu en betald gratismåltid på färjan och några OB-ersatta fortbildare till styrs deltagarna till färjans spritshop. Stora 2-liters flaskor Zytnia polsk vodka, rödviner, dyra likörer, whiskey med mera inhandlas till stor förtjusning av deltagarna och utbildarna i fackkursen.

Färjan ska därefter angöra Malmö hamn sent på kvällen. Den ene facklige fortbildaren träder då fram. Fackutbildaren uppmanar lärarna att ljuga om var de varit. De ska inte säga att de varit i Świnoujście. För då får de inte ta med sig all spriten skattefritt eller ens föra in den, förklarar fackutbildaren. Passagerarna måste ha varit i land minst 24 timmar fortsätter förklaringen.

Fackutbildaren ber lärarna uppge att de alla varit i Gdansk som ligger ganska många mil från Świnoujście. Det är tydligt hur fackutbildaren i förväg studerat införselreglerna och hur fackutbildaren med uppsåt själv planerat bryta mot lagen och uppmana samt instruera deltagarna i fackkursen att bryta mot lagen. Dessutom under betald tjänst som fackföreträdare. Fackutbildaren instruerar även deltagarna att undanskaffa bevisen i form av biljetter som kan avslöja tiderna för in- och utresa i Polen.

Passpolisen och tullarna i Malmö kontrollerar hela sällskapet i fackkursen som bär på många klirrande påsar. Fackutbildaren har själv handlat sina spritflaskor och går mitt i skaran. En efter en får lärarna frågan av tullen var de varit i Polen och samtliga med spritpåsar svarar Gdansk. Tullarna vill se biljetter, men några sådana finns inte eftersom de destruerats av deltagarna.

Efter spritresan får lärarna som fortbildats vars ett diplom. Varje fackutbildare har undervisat i fackliga frågor endast vars en dryg timme, men erhållit lön och OB-ersättning för en weekend.

LO-rektor avslöjar invandrarundervisning

"Av mina 38 års heltidsarbete- ja, jag har lite mer, men inte på heltid- ägnade jag 16 år åt arbete med invandrare/asylsökande och av dessa år var jag 1,5 år vik. rektor på LO-distriktets folkhögskola på Långholmen i Stockholm , då en skola enbart för kortutbildade kvinnor av vilka drygt hälften var invandrare."

"Några år tidigare hade jag jobbat med en speciell etnisk grupp i Malmö. Nu vill jag poängtera att detta är 23 år sedan och att det garanterat har hänt mycket med denna grupp sedan dess.
Då var det emellertid så att man hade gruppen för sig själv. Männen och kvinnorna satt skilda åt i uppehållsrummet, och männen kom inte in till lektionerna förrän kortspelet var färdigt. Ofta slutade de för dagen när den äldste/ledaren sade att de skulle sluta och inte när läraren sade till.

Ja, inte i min grupp.

Vi kunde inte ha långbyxor som lärare på den tiden, för det var opassande, och vissa elever kunde inte vara i samma grupp för släkterna var i fejd med varandra.

Men jag gillade verkligen mina elever, och de mig, tror jag. De vände också upp och ner på mina värderingar ibland, som när jag kom till skolan dagen efter en mosters död, och de frågade varför jag hade varti borta dagen före. De blev alldeles tysta när jag talade om skälet och påpekade att jag, trots min mosters död, var i skolan dagen efter- icke svartklädd- och då skämdes jag.

Nåväl, vi hade andra problem. Deltagarna kom inte när det var rättegång eller när någon var sjuk för då var alla i tingsrätten eller på sjukhuset. Och tingsrätten var man ganska ofta på.

När jag påpekade detta på resan hade jag förfärliga fördomar. Ja, detta var så hemskt att när jag pratade med en kvinna ,som hade varit med, mer än tio år senare, undrade hon om jag mindes fördomarna om den här gruppen. Ja, svarade jag, det gjorde jag, för de var mina, men det var inte fördomar, det var erfarenheter från mitt jobb. Men sådant fick man inte yppa, för då var man fördomsfull.

Det finns kulturella skillnader, detta måste vi vara medvetna om i ett mångkulturellt land.

Koderna är inte desamma överallt. Som invandrarlärare hade vi bekymmer med deltagare som kom från länder där man var smartare ju bättre man kunde fuska till exempel.

Och själv hoppade jag faktiskt av från det tilltänkta giftermålet med en italienare, inte bara för en ny förälskelse, utan också efter att ha jobbat i Italien ett antal månader och insett att de gifta männens beteende nog skulle bli svårt för mig att acceptera.

När någon säger till mig att ett större inflytande från islam inte skulle påverka vår samhällsbild säger jag bara

-Inte?"

Källa, Lisbeth Beselins blogg lila tankar 20 april 2010:

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.14589987

Muslimska skolor utnyttjar lagen mot religiös diskriminering

Muslimska friskolor kan lägga upp studiedagar och lov när de vill. Men på kommunala skolor går inte det. Därför utnyttjar muslimtäta kommunala skolor som Rosengårdsskolan och

Rinkebyskolan i stället den lag som förbjuder religiös diskriminering, bara för att tillgodose sina muslimska elever:

"Religiös diskriminering är förbjuden enligt lag.

– Men det finns fortfarande stor okunskap om hur man arbetar mot diskriminering praktiskt. Ibland bidrar det till att skapa ett vi- och domtänkande, säger Maria-Paz Acchiardo, kommunikatör på LO.


Just nu firas den muslimska fastemånaden ramadan över hela världen, så även på svenska arbetsplatser. Många svenskar med muslimskt ursprung försöker ta ledigt från arbete eller studier under avslutningsfesten eid al-fitr. Och i mångkulturella skolor som Rinkebyskolan i Stockholm och Rosengårdsskolan i Malmö planeras studiedagar eller kompensationsledighet just vid högtiden — så att barnen inte ska missa något i skolan."

Källa, LO-Tidningen 19 september 2008:

http://lotidningen.lo.se/?id_site=8&id_item=19798

LO avslöjar Islamic Center

I dag 29/11 2007 avslöjar Landsorganisationen LO Islamic Center. I dagens nummer av lo.alla.se EN TIDNING FRÅN LO OM VÄLFÄRD OCH UTVECKLING, intervjuar Kerstin Fredholm den förre vaktmästaren Ben Hamida som utnyttjats i sitt lönebidrag och förstört ryggen på Islamic Center. Han är fotograferad i länken nederst framför moskén i Malmö vid Islamic Center. Den som är vaktmästare på Islamic Center arbetar både i moskén och på den muslimska friskolan Ögårdsskolan som är sammanbyggda.

Utdrag ur artikeln nedan i kursiverad stil:

"När Ben Hamida jobbade på Islamic center var han utan lön i tre månader och fick inte heller ob som han var berättigad till. Men det rättades till eftersom han var medveten om sina rättigheter och tog kontakt med facket."

"Moskén i Malmö var Ben Hamidas arbetsplats i tio år. Här fick han en lönebidragsanställning efter en arbetsskada. Jobbet skulle anpassas till Ben Hamidas arbetsförmåga men han fick fler och fler arbetsuppgifter. Idag är hans kropp utsliten och han kan inte arbeta längre."

"Ben Hamida går framåtlutad och rör sig som en gammal man trots att han bara är 52 år. Ryggen fick sig en sista knäck när han arbetade på Islamic center och skulle lyfta en avliden från kistan till tvättbänken."

"Ryggbesvären kom tillbaka. Då föreslog Ben Hamida själv ett jobb vid Islamic center och fick en lönebidragsanställning som städare där. Tanken var att jobbet skulle anpassas till Ben Hamidas arbetsförmåga men han fick fler och fler arbetsuppgifter. Han städade, dammsög, jobbade i parken, skottade snö, tvättade avlidna, guidade och tog emot mellan tre och fem grupper med besökare varje dag."

Läs hela artikeln i alla.lo.se 29/11 2007:

http://www.alla.lo.se/zino.aspx?articleID=11057

Valflä(s)k till moskén från lurad minister

Våren 2006 gav Lena Hallengren pengar till moskén och dess center med muslimsk friskola och församling. I den dåvarande socialdemokratiska regeringen var hon statsråd med frågor som rör trossamfund. Det var valflä(s)k inför det kommande valet september 2006.

Eftersom centret inte hade rätt till pengar på det ena sättet användes en omväg. Så här ungefär stod det att läsa 27 mars 2006 i en stor dagstidning:

Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund (SST) ser centret som en församling, inte som ett trossamfund. Och centrets VD/rektor vill inte att centret ingår i en övergripande muslimsk organisation. Pengarna centret får kommer földriktigt inte från SST, utan från vårbudgetens tilläggsanslag. Bidraget är ett engångsbelopp.

Så här meddelade Utbildningsdepartementet i sitt pressmeddelande:

Utbildningsdepartementet

Regeringen avser att stötta moskéns center med 3 miljoner kronor

2006-03-27 16:01

Moskéns center har utsatts för sabotage och skadegörelse vid flera tillfällen. Detta har medfört stora ekonomiska påfrestningar. Regeringen har intresse av att moskéns center kan fortsätta sin verksamhet. Regeringen avser därför att ge 3 miljoner kronor till återuppbyggnad av centret, som en engångsinsats.

Inför valrörelsen 2006 hade moskéns center en festival på sin skola och runt moskén i parken. Nuvarande handelsministern Ewa Björling (m) satt då som riksdagsledamot i utrikesutskottet. Hon hade två månader innan fått en inbjudan att tala på festivalen. Det skulle vara för att få bredd på den politiska debatten, så att inte bara socialdemokraterna fiskade röster från muslimska väljare. Muslimer skulle bland annat få höra vad moderaterna med sin nya jobbpolitik hade att erbjuda jämfört med socialkalifaternas som inneburit stort utanförskap. Moskéns VD och rektor sa själv att detta var bra så att inte bara ett parti dominerade, när han bokade in mötet.

Ewa Björling (m) flög från Arlanda och anlände i beskydd av SÄPO och länets polis. På avtalad och bekräftad tid mötte VDn/rektorn henne vid skolans och moskéns entré. I sitt stora rum vid det långa ovala mörkbetsade sammanträdesbordet förklarade han att hon skulle få åka hem igen utan att få tala till det tusental festivalbesökare som fanns på baksidan av skolan. Anledningen var att socialdemokraterna köpt dagen tillsammans med ABF (Arbetarnas Bildningsförbund) och LO. VDn/rektorn ville inte stöta sig med socialdemokraterna som betalat och som delade ut nygrillad gratismat till festivalbesökarna, som till största delen bestod av elever vid den muslimska friskolan och deras mammor.

Som huvudtalare anlände socialdemokraternas nuvarande partiledare Mona Sahlin och skakade hand med kommunens ledande socialdemokrater som stod uppradade utmed LOs, socialdemokraternas och arbetarrörelsens övriga tiotal gratisstånd med dekaler, klistermärken, nålar, valbroschyrer och gottekolor samt sugrörsdrycker. I mitten av festivalområdet hade ABF ställt sin nyinköpta bil som de kampanjade med. Bredvid bilen var ett vackert vindskydd och under det hade ABFs ordförande från staden parkerat sig i en bekväm solstol. Han sitter även i stadens kulturnämnd och representerar där socialdemokraterna. Ett hopptorn för skolans barn hade placerats på skolans stora gräsplan som är en del av en park som den socialdemokratiska kommunen avyttrat till moskén.

Om Lena Hallengrens tidigare stöd till moskéns center hade någon betydelse för att bryta avtalet att Ewa Björling skulle få tala lär vi aldrig få reda på. Men vi kan se att socialdemokraterna köper sig inflytande i moskén och således dess skola på två vis. Dels genom engångsbelopp från riksdagen och dels genom festivalarrangemang där andra partier utesluts trots löfte om att få delta.

Lite tendens till utpressning kan också skönjas genom ett uttalande om hur de rådande förhållandena var. Så här stod det 2006 i en dagstidning:

Riksdagsman Luciano Astudillo (s) har lagt ner mycket arbete på att få till stånd stödet. I höstas (2005) underströk han att det vore olyckligt om centret tvingades söka stöd utomlands. -Då skulle det förmodligen bli beroende beroende av muslimska stater eller organisationer.

Moskéns center och socialdemokraterna utnyttjar alltså varandra. Centret hotar med att söka stöd utomlands om de ej får pengar. Socialdemokraterna ger pengar med skattemedel och uppmanar i en festival folk att rösta på dem. Centret får sina pengar och ett trevligt arrangemang. Alla blir vinnare, utom kanske skattebetalarna och de människor som egentligen skulle behövt höra andra partier tala om hur utanförskapet skulle brytas inför valet. Nu förlorade ju socialdemokraterna riksdagsvalet. Man kan undra hur välvillig den nya borgerliga regeringen med moderaterna i spetsen är om VDn/rektorn kommer med nya krav på pengar?

Hur bearbetades då den förra socialdemokratiska regeringen av moskén för att lyckas få detta engångsbelopp på 3 miljoner kronor lagom till valrörelsen? Så här meddelade TT den 15 november 2005:

Ekonomisk ruin hotar moskéns center efter den anlagda storbranden 2003 och de mindre brandattentaten i år. I ett brev till statsminister Göran Persson vädjar centrets VD om stöd.

På grund av risken för nya bränder har försäkringsbolaget sagt upp avtalet och utan försäkring blir det svårt att få nya lån, konstaterar VDn. "Nästa gång vi utsätts för sabotage och terrorism blir det omöjligt att bygga upp centrer för då kan vi inte heller få lån", skriver han i brevet.

Men nu kommer det intressanta. I ett telefonsamtal hösten 2006 berättar VDn/rektorn förtroligt att moskén och skolan inte alls behövde de 3 miljoner kronorna de fick. De hade klarat sig ändå. På frågan om inte extrema grupper hotar eller vill ta över moskén, säger VDn att extremisterna vet att moskén alltid kan få nya pengar att bygga upp moskén för. Då får VDn frågan varför han sökte och krävde pengar av regeringen när han inte behövde dem. VDn svarar då att moskén betalat skatt i många år och av den anledningen har rätt till de 3 miljonerna.

Så enkelt lurades alltså förra ministern Lena Hallengren (s) att betala 3 miljoner kronor till en moské som inte behöver pengar. Efter att ha fått dessa motiv förklarade för sig, svarar ansvarig handläggare på Utbildningsdepartementet att de inte haft en aning om att VDn för moskén resonerade så. VDn hade enligt Utbildningsdepartementet i stället sagt till dem att verksamheten inte gick att driva vidare om de inte fick de tre miljonerna.