Rektorn i moskén

Någon enstaka gång per termin möter den muslimska friskolan sin rektor. Han är då förargad över att de ordningsregler som inte finns, inte heller efterföljs. Alla skolans elever kallas in till ett stormöte i moskén, där de får sitta på mattorna framför honom. Moskén är byggd med pengar från Saudiarabien. Själv står rektorn, som inte har någon rektorsutbildning eller ens lärarutbildning, längst fram där imamen brukar stå. Enligt en lärare är detta en klassiker där rektorn försöker skälla ut eleverna. Resultatet är enligt läraren alltid detsamma: att 70 % av eleverna inte fattar vad rektorn säger och de andra 30 % av eleverna skiter i vad han säger.

Första mötet för terminen i moskén denna termin handlade om hur någon eller några elever förstört utrustning vid moskén. Rektorn sa till alla skolans elever att han inte behövde den här skolan vid sin moské. Han sa också att de som förstört utrustningen skulle träda fram och erkänna. Annars skulle han gå in på sitt rum och ur datorn plocka fram övervakningsbilder på de skyldiga. Ingen elev erkände. Någon i personalen sa efter mötet att de tvivlade på att rektorn verkligen hade övervakningsutrustning. Vid kontroll hos tillståndsmyndigheten för kameraövervakning finns inget sådant tillstånd för övervakning av parken runt moskén där den förstörda utrustningen finns.

Ibland försöker sig rektorn på stormöte med elevernas föräldrar i stället. Enligt lärarna är det en lika sorglig som sevärd tillställning. Då samlas i stället alla föräldrar i moskén och rektorn står längst fram. En tolk översätter till ett språk, medan många föräldrar talar ett annat språk. Rektorn tar återigen upp om de ordningsregler som inte följs. Enligt personalen på skolan är det inte så konstigt, eftersom rektorn knappt har skrivit några sådana ordningsregler. De bråkigaste elevernas föräldrar kommer aldrig till stormötena.

I moskén pratar och hälsar alla de närvarande föräldrarna hej vilt på varandra. Inte en tyst stund råder. Ingen verka lyssna på rektorn, utan föräldrarna ser det som ett tillfälle att träffa andra föräldrar från sitt bostadsområde. Mobiltelefonerna ringer i ett och föräldrarna svarar direkt och talar högt med uppringaren. I stället för att diskussionen ska handla om ordningsregler som inte följs, slutar varje stormöte med krav från föräldrarna om staket mot den farliga trafiken och krav på gungor.