Tandhygienist slår larm

Tandhygienisten har besökt den muslimska friskolan. Hon beskriver elevernas tandhälsa som katastrofal jämfört med kommunala skolor. Barnen äter godis ständigt, både hemma och i skolan. De får godis som tröst av sina föräldrar. Eftersom föräldrarna har ärvt dålig tandhälsa från sina hemländer, märker de inte något konstigt när deras barn får samma problem. Föräldrarna tror att det ska vara så. Att i Sverige som är rikt, ska man låta barnen få mycket godis. Tandhygienisten säger att på den muslimska friskolan är tandhälsan hos barnen lika dålig som hos svenska barn för femtio år sedan.

Skolledningen uppmärksammas på problemet i år liksom tidigare år. Alla lärarna känner också till problemet och ser godiset. De skärmar med upplysningstexter och varnande bilder som tandhygienisten sätter upp i ett utrymme blir kontraproduktiv. Eleverna på skolan ser bara tandhygienistens årliga utställning som ett sätt att under en halvtimme per klass slippa undervisning och i stället springa runt och leka med skärmarna i det för dagen utsmyckade rummet.

Skolledningen har inte kunnat få stopp på att barnen tar med sig stora mängder godis till skolan, trots att det är förbjudet. När eleverna kommer tillbaka från tandläkarbesök är det hål, hål och åter hål i deras tänder. En skolledare säger att barnen har fickorna fulla med godis när de kommer till skolan. Då frågar en lärare varför inte föräldrarna kan se genom barnens fickor innan de går till skolan, så att de inte har något godis med sig. Skolledaren svarar då så här på det förslaget:

"Föräldrarna kan inte gå igenom sina barns fickor så att de inte har med sig godis till skolan. För föräldrarna är arbetslösa och sover när deras barn åker till skolan."

En stilla undran:

Innebär inte skolledarens uttalande att hon vet att de arbetslösa föräldrarna sover, så att barnen inte får någon frukost och därför tvingas ta med godis till skolan för att överhuvudtaget få i sig någon energi?