2009-12-13

Lex Ranstorp

Justitiemannen, JO, har mottagit ett förslag om skärpning av lagen. Lex Ranstorp är namnet på förslaget. Det lämnades in till JO 30 november 2009. Magnus Ranstorp är en forskare på Försvarshögskolan. Han var huvudansvarig för Rosengårdsrapporten som beställdes av demokratiminister Nyamko Sabuni.


När källmaterialet destruerades uppkom frågan om Rosengårdsrapporten var forskning eller inte. Detta har inte entydigt klarlagts. Därför föreslår privatpersonen som anmält fallet till JO ett alternativ. Om det inte kan avgöras om rapporter som regeringen beställer är forskning eller inte får det allvarliga konsekvenser. Hur ska då rapporterna användas och med vilken trovärdighet? JO bör därför överväga om ett förslag till lagskärpning ska föreslås regering och riksdag om vad forskning är i juridisk mening. Denna möjlighet har JO med fjärde paragrafen i sina instruktioner.


Egentligen vill privatpersonen från Stockholm i sitt svar till JO att Försvarshögskolan kritiseras och rektorn åtalas för att källmaterialet förstördes, trots att en islamolog från Lunds universitet begärt ut det. Vad är det för kontroversiellt med det?


Jo, Försvarshögskolan menade själv att de tagit emot ett forskningsuppdrag från Nyamko Sabuni i regeringen. Sabuni välkomnade rapporten som forskningsunderlag. Detta var utsagor innan forskare begärt ut källmaterialet. Försvarshögskolan ville inte lämna ut källmaterialet utan förstörde det. Därefter hävdade Försvarshögskolan att Rosengårdsrapporten inte alls var forskning.


Så här sa Integrations- och jämställdhetsministe Nyamko Sabuni i SVT Sydnytt 28 januari 2009, när Rosengårdsrapporten presenterades:


"Åsiktsregistrering och hur mycket det drabbar
barn och kvinnor, det trodde inte jag var i den
omfattning som rapporten lägger fram, men allt
annat har jag nog anat förekommer, även om man
inte har kunnat lyfta upp det i medierna därför att
man ännu just nu inte har haft forskningsunderlag
med sig. Men nu har vi det, och då hoppas jag att vi
också kan föra debatten på ett högre plan."




Läs bloggposten om TV-inslaget:



Det är en efterkonstruktion från Försvarshögskolans sida att regeringsuppdraget inte skulle innebära forskning. Faktum är att man hela tiden har varit medveten om sitt forskningsuppdrag från regeringen. I en artikel i Newsmill 1 februari 2009 debatterar Lars Nicander och Magnus Ranstorp Rosengårdsrapporten. Som svar på kritiken mot destruktionen av källmaterialet svarar författarna:


"Ja, detta kan för det första stämma om det vore en doktorsavhandling, traditionellt forsknings-projekt eller artikel i en vetenskaplig tidskrift som ska ligga till grund för vetenskaplig meritering, men vi har här ett annat tillämpat forskningsuppdrag med regeringen - inte forskarsamhället - som beställare."


Källa, Newsmill 1 februari 2009:


När Försvarshögskolan förstod att det kan vara olagligt att förstöra källmaterial som andra forskare begärt ut, ändrade de sig till att förneka att det alls varit tal om forskning. I en P1-intervju 27 mars 2009 får Magnus Ranstorp frågan:

Hade ni kunnat förstöra bakgrundsmaterialet om det hade varit forskning?

Hans svar blir:

Det hade vi inte.


Källa, Vetenskapsradions Vetandets värld i Sveriges Radio P1 fredag 27 mars 2009:
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/artikel.asp?ProgramID=406&nyheter=1&artikel=2728755




Läs bloggposten om det:



I sitt remissvar till JO skriver Försvarshögskolans rektor Ericson:

Enligt Försvarshögskolans mening kan Integrations- och jämställdhetsdepartementets uppdrag inte betecknas som forskning, se bifogade regeringsbeslut.


Anmälaren hänvisar till regeringsuppdraget som bevis på forskning. Försvarshögskolans rektor hänvisar till samma regeringsuppdrag som bevis på att det inte var forskning.


Andra forskare har argumenterat att Rosengårdsrapporten är dålig forskning. Dålig forskning fråntar den inte juridisk status som forskning. Debatten om Rosengårdsrapporten har inte tagit ställning till frågan vad forskning är i vetenskaplig mening och i jurisisk mening.



Ett exempel är från Newsmill 4 februari 2009 av professor Bengt Gustafsson, som ofta anlitas i forskningsetiska sammanhang. Gustafsson skriver:


"Rapporten har kritiserats av andra forskare, bl a för att den saknar teoretisk diskussion och referenser, för att den inte redovisar källorna, och för att själva källmaterialet förstörts för att skydda källornas identitet."

"Rapporten kan knappast betecknas som god vetenskap. Därmed riskerar den att ställa till mer skada än nytta."


Källa, Newsmill 4 februari 2009:


Titeln på Gustafssons artikel är:

"Rosengårdsrapporten borde inte ha fått status som forskning"

Därför borde Gustafsson anse att Rosengårdsrapporten i formell mening utgör forskning.


Eftersom myndigheter enligt regeringsformen är ålagda att agera i enlighet med saklighetskravet, följer att ett uppdrag till Försvarshögskolan är ett uppdrag om forskning och inte löst tyckande.


Ingenstans i regeringsuppdraget sägs att Rosengårdsrapporten inte ska vara forskning. Trots att Försvarshögskolan försvarar destruerandet av källmaterialet med att Rosengårdsrapporten inte var forskning, har regeringen aldrig försvarat denna linje.


Vetenskapsrådet vill inte ta ställnong i frågan, trots att JO tillskrivet rådet. Generaldirektör Pär Omling undertecknar remissvaret till JO som föredragits av rådsjurist Jan Stålhammar:

”Någon generell definition av forskningsbegreppet som sådant finns inte.”

För det andra hävdar man att Vetenskapsrådet inte har ”behörighet” och inte ”bör” uttala sig i forskningsuppdragsfrågan.


I Statens offentliga utredningar 2008:104 bereds ny lagstiftning för universitet och högskolor. Därför föreslår anmälaren att en Lex Ranstorp behövs och kan ingå om JO föreslår så.


Upplagd av kl.
Etiketter: , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)