Försvarshögskolans svar till JO var färdigt redan 6 april 2009. Samma dag slutade Försvarshögskolans jurist Susanna Broms. Först 14 april 2009 sände Försvarshögskolan sitt svar till JO där handlingen inkom 15 april 2009.
Det mest intressanta med svaret är att Lars Nicander på Försvarshögskolan nu ger sin tredje version av hur Rosengårdsrapportens källmaterial förstördes. Hur trovärdigt är det när ansvarige chef har tre olika versioner av samma händelseförlopp?
Den första versionen gav Nicander 29 januari 2009 i sitt mejl till islamologen Leif Stenberg. Där påstår Nicander i stort sett att han 29/1 2009 frågade sina kolleger var källmaterialet fanns och fick till svar att det förstörts av hans kolleger:
Den andra versionen ger Nicander till bloggen Muslimska Friskolan 20 mars 2009. Där berättar Nicander att han själv tog beslut om destrueringen av källmaterialet 26 januari 2009, inte berättade det för någon, samtalade inte med någon annan om det, skrev inte ner det och utförde hela destrueringen helt själv:
Den tredje versionen ger Nicander 6 april 2009 till JO. Där står att C Cats påbörjat destrueringsprocessen 26 januari 2009. Vid 13-tiden 26 januari 2009 fortsatte en medarbetare destrueringen. C Cats är ett medvetet otydligt svar till JO. Det kan betyda chefen för Cats, vilket innebär Nicander själv. Åtminstone talar svaret om att Nicander inte förstört källmaterialet själv. Dessutom måste det 26 januari 2009 ha skett en kommunikation mellan den som påbörjade destrueringen och den som slutförde den.
Alltså undviker Nicander i sitt svar till JO att berätta exakt vem eller vilka som förstörde källmaterialet, naturligtvis för att någon ansvarig inte ska kunna pekas ut om JO finner att destrueringen bör kritiseras eller leda till åtal.
En bortglömd artikel i Sydsvenskan 30 januari 2009 komplicerar bilden ytterligare:
"Enligt gängse forskningsetik ska källmaterial arkiveras i tio år?
- Om det handlar om vanligt källmaterial, ja. Men här handlar det om individens skydd. Rapporten är gjord med forskningsmetodik men vi har inga redovisningskrav mot forskarsamhället. Vi har inga skyldigheter att redovisa källor till andra än vår uppdragsgivare, regeringen.
- Jag ser det här som ett utfall av akademisk avundsjuka, säger Lars Nicander."
Källa, SDS 30/1 2009:
Jämför citatet från Sydsvenskan med bloggen Muslimska Friskolans intervjuer 31 mars och 7 april 2009 med regeringskansliet som tog emot Rosengårdsrapporten. Där säger Katarina Sundberg att de mottog en första version av Rosengårdsrapporten som ännu inte var färdig. Men att ingen, vare sig Nyamko Sabuni eller någon annan på departementet vid något tillfälle diskuterade källorna i Rosengårdsrapporten:
Antingen har regeringen fått se källorna. Ingen har hört regeringen försvara slutsatserna i Rosengårdsrapporten utifrån att källmaterialet skulle stämma för att de tagit del av materialet.
Eller så struntade regeringen i att titta på källorna trots att de hade rätt att se dem. Därmed avsäger sig regeringen varje möjlighet att försvara Rosengårdsrapportens vetenskaplighet. Därefter kan regeringen heller inte fatta några trovärdiga politiska beslut utifrån något som inte vetenskapligt kan bevisas. För bevisen är borta och regeringen har aldrig sett bevisen innan de förstördes.
I svaret som JO fick tillhanda 15 april 2009 är det rektor Mats Ericson vid Försvarshögskolan som är författaren.
Mats Ericson skriver att han inte har någon anledning att ifrågasätta Lars Nicanders redogörelse för hur källmaterialet destruerades.
Ericson hänvisar till Riksarkivets regler för att bevara källmaterial tillgängligt för andra forskare. Men Ericson menar att detta fall inte rör sig om forskning.
Inte heller menar han att källmaterialet var allmän handling, utan att betrakta som minnesanteckningar. Dessa är varken inkomna eller upprättade.
Rektor Mats Ericson låter chefen för CATS Lars Nicander redogöra för händelseförloppet till JO.
Lars Nicander säger att i augusti 2008 togs ett pricipbeslut om destruering av källmaterialet. Men i redogörelsen till JO står inget exakt datum för augusti 2008. Inte heller vem som tog detta principbeslut, varför eller vad som skiljer ett principbeslut från ett vanligt myndighetsbeslut.
Nicander fortsätter sin redogörelse med att måndag 26 januari 2009 började underlaget destrueras. Det är passiv form. Destruerade underlaget sig själv?
Sedan följer ett nytt försvar där man påstår sig inte ha någon anledning att betvivla att destrueringen gick till såsom påståtts. En förklaring ges där någon påbörjat destrueringen och en medarbetare fortsatt densamma.
Sedan berättar Nicander att Rosengårdsrapporten offentliggjordes onsdag 28 januari 2008 runt klockan 13.30.
Torsdag 29 januari 2009 klockan 10.49 säger sig Nicander ha mottagit ett mejl från islamologen Leif Stenberg vid Lunds universitet som ville ha ut källmaterialet.
Torsdag 29 januari 2009 klockan 16.26 säger Nicander att han svarat Leif Stenberg att källmaterialet är destruerat efter att Nicander gjort ytterligare kontroll med sina medarbetare på CATS.
Nicander redogör att bland intervjupersonerna finns ungdomsledare (inklusive muslimer). Skulle salafisterna som Magnus Ranstorp berättade om i pressträffen 28 januari 2009 ha varit ungdomsledare? Jämför med följande bloggpost:
Nicander redogör vidare att en del av intervjupersonerna i Rosengårdsrapporten har fått skyddad identitet efter att de blivit hotade. I augusti 2008 konstaterade därför projektledningen för Rosengårdsrapporten att de intervjuade skulle utlovas anonymitet.
I diarienummerna 704 och 705 för 2009 ska nu de två anmälarna inom några veckor lämna sina kommentarer till JO, hur de ser på Försvarshögskolans svar ovan.
![[Valid Atom 1.0]](valid-atom.png "Validate my Atom 1.0 feed")
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar