Det här är berättelsen om varför den förra socialdemokratiska regeringen spionerade på personerna som sedan startade bloggen
Muslimska Friskolan.
Året var 2004. Myndigheterna hade i smyg spionerat på
Islamiska Kulturföreningen i 10 år. Den var farligast bland islamisterna i Skåne. På en karta pekades deras olika lokaler på
Rosengård ut. Ingen vågade infiltrera. Även
Islamiska Kulturhuset var föremål för myndighetens intresse. Man ville strypa tillgångarna för dessa två föreningar, men förstod inte vem som betalade utgifterna. Vid förhör med de ansvariga svarade dessa att medlemmarna själva betalade hyran och aktiviteterna.
På den tiden var det inte känt att
ABF i Malmö betalade allt. Det var hela hyran, datorer, verksamhetsbidrag med mera.
ABF hade nämligen inga offentliga register över vilka föreningar man samarbetade med och hade ingen skyldighet att redovisa det. Så här ser det ut på hemsidan idag 4 januari 2009 efter att sanningen kommit i dager:
http://www.abf.se/skane/malmo/?PortalPageId=7763ABF ville 2004 inte ange på sin hemsida vilka invandrarföreningar man samarbetade med. Inte heller fanns andra listor som allmänheten kunde ta del av. På förfrågan ställdes frågor vad uppgifterna skulle användas till. ABF ville av någon anledning inte berätta. Några dokument öppnades till slut motvilligt då ABF trodde att listan skulle användas till något helt annat syfte som skulle gynna ABF. Så var inte fallet. Listan smugglades ut.
Myndigheterna blev glada när de fick den utsmugglade listan. Cirka 100 invandrarföreningar fanns på den. Bland dem Islamiska Kulturföreningen och Islamiska Kulturhuset. Allt finansierat av ABF via skattepengar som inte redovisades. Men smått chockade över att ABF finansierade verksamheten fullständigt. Bland de andra invandrarföreningarna fanns de flesta svartklubbar kända av Malmöpolisen sedan många år. Här flödade narkotika, svartsprit, prostitution och vapenhandel. Dessas hyra, datorer och annan verksamhet finansierades också av ABF i Malmö. Den lilla del som finansierades av Fritidsförvaltningen hade polisen försökt strypa. Men svartklubbarna dog ändå inte ut. Anledningen var att man inte kände till att ABF betalade nästan allt.
Nu började en kartläggning av ABF. Det visade sig att mänstret var likadant i hela Sverige. Samtliga farliga källarmoskéer och andra islamistföreningar i Sverige betaldes av ABF. I Göteborg hade man försökt stoppa detta utan framgång. Där såg ABF ett fusk med pengarna och konfronterade islamisterna. ABF i Göteborg erbjöds ett samarbete om de lämnade ut listorna. Det gick de inte med på. De lurades inte som ABF i Malmö utan fortsatte stödja islamisterna. Idag 2009 ska samma islamister bygga en ny moské på Ramberget med pengar från Saudiarabien. Men det var ABF i Göteborg som byggt upp dem från liten förening till paraplyorganisation till att bli så starka att de nu startar en islamistisk moské.
I Stockholm fanns flera somaliska föreningar i ABFs interna register. Fusk
hade avslöjats i grekiska föreningar där ABF själva vägrade bli målsägande för att ingen skulle gräva i härvan och lägga sig i hur pengarna användes.
I några andra små och mellanstora städer byggde ABF upp nya föreningar till islamisterna. Men var kom pengarna ifrån? Allt var skattepengar. Dels från kommunal nivå och dels från Folkbildningsrådet.
De regionala studieförbunden för ABF och Sensus vägrade dra in bidragen till islamisterna. I en paragraf stod att verksamhet som var antidemokratisk inte fick stödjas. Islamiska Kulturföreningen och islamisterna i Göteborgs moské var farliga och arbetade antidemokratiskt.
Ett samarbete inleddes med en arab som tidigare inte fått berätta vad han visste om källarmoskéerna i Malmö. Han fick pengar, lite kläder och småsaker i utbyte. Myndigheterna avlyssnade hans telefon. Han fick spionera på islamister. I utbyte lovades han uppehållstillstånd. Efter något år hade myndigheterna fått ut allt de ville av honom. Arabens tolk förvarnade honom at inte lita på myndigheterna. Tolken hade rätt. Myndigheterna lät inte araben få uppehållstillstånd. De ville bli av med honom så att han inte skulle tjalla om verksamheten. Han får idag inte lov att vistas i Sverige och har utvisats.
När det gällde ABFs finansiering av islamister i antidemokratisk verksamhet fick myndigheterna problem. Regeringen var 2004 fortfarande socialdemokratisk. Den gav order till myndigheterna att inte slå till mot någon av islamisterna utan enbart ha koll på dem. Även al-Aqsa spannmål som i december 2008 åtalades för terrorfinansiering slapp undan. Orsaken var att den hade kontakt med socialdemokrater. 2006 inför valet kontaktades malmösocialdemokraten Jamal El-Haj. Han erkände kontakter med al-Aqsa spannmål på Nobelvägen i Malmö. Uppgifterna lämnades till Skånska Dagbladet mitt i valrörelsen 2006. En artikel om hans samröre publicerades i SkD någon vecka innan valet och blev ett dubbelsidigt mittuppslag.
al-Aqsa spannmål stod i förbindelse med Islamiska Kulturhuset på Rosengård. Av den anledningen väckte föreningen intresse för myndigheterna. De bjöd också olagligt in den terrorstämplade organisationen Hamas till Malmö som första stad i EU. Men allt gick i stå för att myndigheterna inte fick ingripa. 2005 hände först ingenting. Våren 2005 bokades ett möte in med Malmös dåvarande fritidsdirektör. Han var ytterst samarbetsvillig och hade en sekreterare som avskydde fusket i källarmoskéerna. De berättade om en polisanmälan mot källarmoskéerna som inte var offentlig. Den lämnades ut. Fritidsförvaltningen var intresserade av att stoppa antidemokratiska föreningar.
Fritidsförvaltningen pekade ut sin egen spion som nattetid inspekterade källarmoskéerna tillsammans med polisen. Denne person ville absolut inte samarbeta. Han brydde sig inte om antidemokratisk verksamhet. Han blev senare chef för Sibbarps camping och fick nyligen sparken för bristande ledarskap.
På Malmös kommunala förvaltningar fanns massvis med uppgifter om brott mot föreskrifter i källarmoskéerna. De var inte så hjälpsamma utan frågade om syfte med papperna och sa att de tänkte sladdra om att någon rotat i deras offentliga handlingar.
Sommaren 2005 hade ingen ingripit mot källarmoskéerna. Det gick inte att avlyssna dem eftersom allt känsligt gjordes upp utanför källarmoskéerna utan telefon. Vapenhandel över Öresundsbron kom fram från informatörerna. Även hur kontakterna skedde med al-Qaida och hur narkotika finansierade islamistiska bombdåd. Vittnesuppgifterna talade om dödshot mot infiltratörer.
En snäll vikarie med vacker röst på Sydsvenskan erbjöds sensommaren 2005 att ta del av utsmugglade dokument och skriva om saken. Hon sa att det var för stort och omfattande. Hösten 2005 fick så rätt journalister på Sydsvenskan möjligheten. Meningen var att en artikel skulle offentliggöra de antidemokratiska krafterna och tvinga politikerna att ingripa. Journalisterna frågade om myndigheterna men fick inga svar. De sa att en artikel skulle vara färdig om några veckor. Sydsvenskan fick inte tag i araben som spionerat för myndigheterna. Han var utvisad till sitt hemland.
Efter några veckor när Sydsvenskan inte gjort någon artikel ändrade de sitt svar till att det skulle bli en artikelserie i stället. Så det behövde dröja en månad till. Ingen artikelserie kom. Expressen ville skriva om saken. De sände en muslimsk journalist med flyg till Kastrup. På Hilton hotell blev journalisten desperat. Han krävde namn men fick inga. Han fick inga vittnen. Han återvände lite sur till Stockholm. Han sa att uppgifterna skulle kräva för mycket research.
Sveriges Televisions Uppdrag Granskning var intresserade senhösten 2005. I en bil åkte man runt och besökte platserna i Malmö. Det bestämdes snabbt att det skulle bli del i ett program om islamismen i Sverige. Uppdrag Granskning pratade med muslimer på Rosengård som alla pekade ut Islamiska Kulturföreningen som farligast. Ingen från myndigheterna ville eller ens fick tala med Uppdrag Granskning.
28 november 2005 ställde nuvarande moderate handelsminister Ewa Björling en interpellation till dåvarande socialdemokratiske integrationsminister Jens Orback:
"Det har nyligen uppdagats att några av de källarmoskéer som finns i Sverige har en wahhabitisk inriktning, en extrem form av islam. Detta är en sluten verksamhet dit inte vanliga muslimer är välkomna. Samtidigt stöds flera av dessa moskéer till en del av svenska skattepengar via ABF och Folkbildningsrådet. Det är inte acceptabelt."
Källa:
Interpellationen fick ingen uppmärksamhet. Först då Ewa Björling blev aktuell som handelsminister grävde någon journalist fram denna interpellation som de kallade islamofobisk. Myndigheterna visste däremot att denna interpellationen inte var en slump. De kartlade hur informationen om ABF nått Björling. I valrörelsen 2006 sände myndigheterna fram en spion för att ta reda på vilka åsikter hon hade om muslimer. Bakom myndigheterna stod den socialdemokratiska regeringens order om att stoppa avslöjandena om ABF.
Ewa Björling tyckte mycket bra om muslimer och lovade fler jobb, vilket den nya moderatledda regeringen till en början infriade. Hon besökte källarmoskéer, men avvisades från Islamic Centers stora moské i augusti innan valet 2006. Orsaken sa Bejzat Becirov till henne var att socialdemokraterna köpt hela dagen. De fiskade röster med skattepengar. Under hennes valrörelse i Stockholm sände myndigheterna fram sin spion som med tolk skulle ta reda på vad hon visste om islamism.
Ewa Björling fick rådet att inte låta al-Aqsa spannmål komma undan om borgarna vann valet. Terrorlokalen på Nobelvägen förevisades.
I början av det nya året 2006 arbetade Sydsvenskan och Uppdrag Granskning parallellt med reportage om islamism. Sydsvenskan fick sin information från många tipsare, bland annat Malmös främste blogg som är den ende som specialiserar sig på islamism i Sverige. Då kom Muhammedkrisen i Danmark och det spända säkerhetsläget angående islam i Sverige. Sydsvenskan vägrade av det skälet att publicera sin artikelserie om islamism. Men en liten ingress hade via Eniro Nyhetssök etsat sig kvar och gick inte att ta bort. Sydsvenskan vädjade att upptäckaren av ingressen inte skulle gå till någon annan tidning. Sydsvenskan sa att de skulle vänta ut Muhammedkrisen innan artikelserien publicerades för att undvika att stämplas som islamofoba. Detta var tredje gången Sydsvenskan strulade med publiceringsdatumet som nu inte heller var några veckor som sagt från början utan uppe i ett halvt år.
Ursäkterna godtogs inte utan Aftonbladet tipsades om ingressen och vad som stod i den. De blev först med att publicera 6 februari 2006:
Sydsvenskan blev ursinnig:
"
Sydsvenskans terrorscoop slarvades bort till Aftonbladet Aftonbladet toppar idag med nyheten "Terrorschejk ville ta över svensk moské" och lanserar det som ett eget scoop. Men nyheten läckte ut i lördags när Sydsvenskan av misstag lade ut ett
Resumé - Nyheter - 2006.02.06 - 16:19:11"Länk till artikeln:
http://www.resume.se/nyheter/2006/02/06/sydsvenskans-terrorscoop-sl/index.xmlEfter detta vägrade
Sydsvenskan allt samarbete. Under 2008 exempelvis beslöt sig därför
Sydsvenskan för att inte publicera nyheten om
Spiritus Mundi och malmöskolbarnens saudiresor. Likadant har det varit med andra nyhetstips. Har det kommit från bloggen
Muslimska Friskolan har
Sydsvenskan tjurigt vägra publicera så att dess läsare gått miste om information. Enbart för att hämnas. Först sedan andra media publicerat och det hela växt har
Sydsvenskan känt sig pressade att publicera.
Men i februari 2006 tvangs
Sydsvenskan släppa hela sin artikelserie om islamism mitt i Muhammedkrisen.
Islamiska Kulturföreningen anklagade
Sydsvenskans journalister för att vilja islam illa.
9 och 10 februari 2006 publicerade
Sydsvenskan sitt avslöjande om
ABFs finansiering av de antidemokratiska islamisterna:
http://sydsvenskan.se/sverige/article141180/Extremister-lockar-vilsna-tonaringar.htmlhttp://sydsvenskan.se/malmo/article141425.eceResten av
Sydsvenskans artikelserie i februari 2006 om islamismen:
http://sydsvenskan.se/system/topicRoot/Haram_-_f_rbjudet_enligt_islam/Hade det dröjt en vecka till så hade
Skånska Dagbladet hunnit före. De hade inlett research och släppte artiklar om islamisterna och
ABF i sin papperstidning några dagar senare. De fanns inte på Internet då som nätupplaga så inga länkar finns.
Folkbildningsrådet hade redan innan jul 2005 ombetts att enligt sina egna stadgar stoppa finansieringen av antidemokratiska islamistiska föreningar.
Folkbildningsrådet vägrade. Då mottog
Folkbildningsrådet dokument som skulle styrka det antidemokratiska. Dessa gömdes undan av tjänstemännen på
Folkbildningsrådet så att de politiskt tillsatta ledamöterna från riksdagspartierna aldrig skulle få se dem.
Folkbildningsrådet förklarade att de inte hade någon skyldighet att diarieföra inkomna handlingar, eftersom de inte var någon myndighet.
Kontakt togs direkt med politikerna i
Folkbildningsrådet. De borgerliga partierna ville ha papperna som tjänstemännen inte visade. Socialdemokraterna däremot ville inte detta för att skydda
ABF. Vänsterpartisten tyckte illa om att myndigheterna anklagade
moskén i Göteborg för islamism. Hon bedyrade att de inte hade några islamistiska värderingar alls i den
moskén. Hon samarbetade och träffade dessutom islamisterna. Olle Svenning försvarade
ABFs rätt att stödja islamisterna.
Så kom då
Sydsvenskans artikelserie i februari 2006. Ledamöterna som var politiskt tillsatta kunde själva se vart
Folkbildningsrådets pengar gick. 20 april 2006 beslutade de så här:
"§ 6 Viss verksamhet i Malmö
Redovisades bakgrund om en anonym anmälan mot verksamhet som ABF respektive Sensus bedriver i samverkan med föreningen Islamiska kulturföreningen i Malmö (bilaga).
Beslutades
att det mot bakgrund av ABF:s och Sensus rapporter för närvarande ej finns skäl att ytterligare utreda ärendet."Källa:
http://www.fbr.folkbildning.net/FBR%20Informerar/FAV1-0016ED15/FOV1-000F8ACB/S0418DE27.0/FBR%20Protstyr%2020%20april%2006.pdfGeneralsekreteraren i
Folkbildningsrådet förklarade att hon skulle kontakta sina vänner i den socialdemokratiska regeringen och be dem hindra den som tog fram uppgifterna om islamisterna. Moderate representanten sa att han inte ville stöta sig med socialdemokraterna för då skulle det moderata studieförbundet Medborgarskolan få mindre pengar. Han godkände därför att islamisterna skulle få fortsatta bidrag i strid med stadgarna. Centerns representant var ordförande. Centerpartiet ville inte göra något åt
ABF, eftersom centern fått ordförandeposten för bra samarbete med socialdemokraterna redan på Olof Johanssons tid.
Kulturnämnden och Fritidsnämnden i Malmö delgavs
Sydsvenskans artiklar. Över partigränserna ville alla ställa upp på att stoppa finansiering. När det drog ihop sig till beslut backade politikerna från samtliga partier. De ville inte ens besluta i frågan.
ABF behövde inte lämna ut några dokument till politikerna. Förklaringen var att VDn för
ABF i Malmö var ledamot i Kulturnämnden. Han krävde att få ut namn på den som ville ha beslut, annars skulle inga papper lämnas ut. I stället började politikerna över blockgränserna en hetsjakt på personerna som avslöjat
ABF och islamisterna. Dessa politiker försvarade även svartklubbarna som
ABF finansierade. Politikerna i de båda nämnderna gav dessa nya lokaler. Den moderata revisorn för
ABF ville inte medverka till någon granskning alls av islamisternas verksamhet. Inte ens sedan det uppdagats lagbrott med pengar. Hon driver en privat läkarmottagning som sexolog.
Ett möte bokades in med Malmös kulturdirektör våren 2006. Där berättades hur Kulturnämnden agerat och mörklagt allt. Ingen tidning ville skriva om mörkläggandet eftersom ingen politiker från något parti tyckte att islamisterna skulle avslöjas. Journalisterna sa att ingen politiker ville uttala sig och
ABF vägrade lämna ut dokument. Kulturdirektören sa att han enbart var intresserad av kultur. Han ville inte på något vis hindra
ABF från att fortsätta stödja antidemokratisk verksamhet hos islamisterna. För detta svar och möte behövde han flera månaders förbokning, för att ta emot i sitt av skattebetalarna vräkiga jättetjänsterum på dyraste läge vid Södergatan i Malmö city.
I april/maj 2006 kommer
Uppdrag Gransknings två program om islamismen i Sverige. Främst i Göteborg, Malmö, Stockholm och Örebro. I de flesta sammanhangen finns
ABF och socialdemokraterna med som finansiärer och samarbetspartners. I och med de två programmen får kopplingarna islamism och
ABF/socialdemokratin full kännedom för svenska folket. Dussintals ledarsidor i hela Sverige kommenterar.
Islamiska Kulturföreningen i Malmö samt
moskén i Göteborg är farligast i hela landet visade det sig i programmen. I del 1 zoomades de utsmugglade icke offentliga polisanmälningarna mot
källarmoskéerna i Malmö in. De som Fritidsförvaltningen i Malmö hade bistått med. Länkarna till del 1 och del 2 av
Uppdrag Granskning om islamism:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=53787&a=631541http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=53787&a=631540I och med TVs
Uppdrag Granskning blev problemet med islamismen och kopplingarna till såväl
ABF som Sensus och
Ibn Rushd så besvärande och allmänt kända att det blev lättare att få stöd för ett stopp för finansieringen. Utbildningsdepartementet som finansierade
Folkbildningsrådet samarbetade, men ville att myndigheterna i Stockholm skulle sköta kontakterna på tjänstemannanivå. De underställda justitiedepartementet såg positivt på ett möte mellan avslöjarna och
Folkbildningsrådet. Samtalet skulle utmynna i ett stopp för finansieringen. De lät sin systerorganisation i en annan stad ta beslutet.
Sommaren 2006 beordrade den socialdemokratiska regeringen myndigheterna att spionera på de som avslöjat islamisterna och
ABF. Myndigheterna använde telefonavlyssning mot stationär telefon och mobil samt fotografier. De exakta metoderna avslöjades aldrig, bara platserna. De hade följt ärendet sedan
Folkbildningsrådets generalsekreterare kontaktat sina vänner i den socialdemokratiska regeringen. Nu sa myndigheterna att inget samtal om stopp av finansieringen av islamisterna skulle ske. Därför kunde ingen resa med samtal hos
Folkbildningsrådet godkännas. Myndigheterna sa att den socialdemokratiska regeringen inte gillade vad avslöjarna höll på med. Myndigheterna sa ordagrant att regeringen hade klagat.
I augusti 2006 vann borgarna valet.
2007 beslutas att
Islamiska Kulturföreningen ska vräkas från sina lokaler. Bakom beslutet står Herrgårdsgruppen med politiker, bostadsbolag, polisen och underrättelsearbete från SÄPO.
December 2008 åtalas
al-Aqsa spannmål i Malmö för indirekt terrorfinansiering av
Hamas.
December 2008 vräks
Islamiska Kulturföreningen från sin
moské. Upploppen på
Rosengård är ett faktum.
Frågan är bara hur många politiker och tjänstemän som de senaste åren stått i vägen för att ta itu med islamisterna? Tanken är att denna bloggpost ska kasta ljus åt saken.
![[Valid Atom 1.0]](valid-atom.png "Validate my Atom 1.0 feed")
