Idag skriver City om läxhjälpen i stadsdelen Herrgården på Rosengård i Malmö. Skattebetalarna får betala en person från stadsdelsförvaltningen och Rädda barnen får skattepengar av staten för att skicka personal dit. MKBs hyresgäster måste ta en del av sin hyra för att läxhjälpslokalen ska vara gratis:
"– Jag går hit varje vecka. Det är roligt att göra läxorna, säger åttaåriga Ayah Fares, fast erkänner sen att hon ibland busar lite i stället för att ägna sig åt skolböckerna.
Lyssna. Inte springa. Vara snäll. Inte prata i mun. De reglerna har barnen själva fått måla på väggarna i sin lokal på Herrgården. Varje onsdagskväll kommer runt 15–20 barn i årskurs 1–6 för att få hjälp med sina läxor av frivilliga vuxna.
”Jättebehov”
– Det finns ett jättestort behov och lärarna på skolorna säger att vårt arbete gör en skillnad, säger Linnea Malmsjö Sonander, ordförande för Rädda barnen i Rosengård."
"Medan han talar med City passar Ayah Fares, som går i klass 2 på Örtagårdsskolan, på att ta ledningen i bokstavsspelet de spelar."
Källa, City Malmö/Lund förstasidan och sidorna 8 och 9 tisdag 25 mars 2008:
En annan elev från den muslimska friskolan Ögårdsskolan återfinns i reportaget utan att den skolan nämns. Uppenbart lyckas varken den muslimska friskolan Ögårdsskolan, den kommunala Örtagårdsskolan på Rosengård eller föräldrarna på Herrgården i Rosengård att förklara eller göra läxorna med sina barn. I reportaget förekommer enbart muslimska skolbarn. Ska det behöva vara så här?
Ska skattebetalarna pröjsa för vad de muslimska föräldrarna, den muslimska friskolan Ögårdsskolan och den kommunala rosengårdska Örtagårdsskolan med i stort sett bara muslimska elever inte orkar? City framställer reportaget som en solskenshistoria, men verkligheten bakom och slappheten som orsakar dessa extrautgifter är bedrövliga muslimska skolor och lata, i många fall arbetslösa föräldrar, som har all tid i världen att hjälpa sina barn med läxan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar