Idag måndag 31 mars 2008 stod två muslimska somalier på Swedbanks kontor Södervärn i korsningen av Carl Gustafs väg och Södra Förstadsgatan i Malmö. Det var den siste i månaden och lokalen var fullsatt av bankkunder som väntade både inne och utanför i solen för att det var för varmt och trångt. Några gick in och ut för att se om det blivit deras tur. Fram trycktes könummer 464. Kassörskan fick vänta något ögonblick innan någon med den kölappen kom fram. De två somalierna steg fram och la sin lapp till kassörskan. Då frågade hon vilket nummer de hade. Den ene somaliern tittade upp mot displayn, pekade och sa: det numret.
Vad somalierna inte sett var att bakom dem hade en svensk man kommit fram. Kassörskan upprepade frågan till somalierna nu med frågan var deras kölapp var? De hade ingen. Då höll svensken upp sin lapp. Kassörskan sa till somalierna att kunden bakom dem hade nummer 464. Och vad svarade de koranläsande sanningstalande somalierna då? Jo, att de måste ha haft nästa nummer, 465. De fick gå från kassan. Men genast gick de till kassan bredvid som nu hade tryckt fram nummer 465.
Om somalier placerar sina barn i muslimska friskolor för att där ges undervisning i Koranen och på fritiden låter dem gå i koranskolor, så är väl tanken att Koranen ska lära människor att tala sanning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar