Dagen efter moskébranden

En läsare fortsätter att berätta om dagen efter då den muslimska friskolan Ögårdsskolan vid Islamic Center i Malmö brann ned år 2003:

Dagen efter:

Det bestämdes under natten att en lokal på Rosengård skulle fungera som samlingspunkt. Här satt främst skolpersonalen och ringde morgonen efter oavbrutet till alla föräldrar och elever, för att förklara att Ögårdsskolan skulle fortsätta i tillfälliga lokaler som kommunen tillhandahöll på Thomsons väg. Senare på dagen hade Islamic Center kallat till stormöte i en angränsande samlingslokal. Ögårdsskolans biträdande rektor Ann-Louise Wallner försökte mana till lugn i stil med Birgit Friggebos ”We shall overcome”-försök, men fåtalet närvarande lyssnade. Därpå följde en information som rörde Ögårdsskolan, som låg nere de kommande två till tre dagarna. En mer utförlig information skulle hållas på måndagen på en närbelägen kommunal skola, dit föräldrar och barn var välkomna.

Ingen hade sett eller talat med moskéns VD Bejzat Becirov på ett bra tag sedan branden. Han svarade inte på någon av sina tre mobiltelefoner. Slutligen, när vissa av de närvarande muslimerna eggat upp varann i högljudda utrop, kom Ögårdsskolans rektor Becirov ut på scenen. Inledd av Ögårdsskolans biträdande rektor Wallner, som stöttade honom när han gick, fördes han mot mitten av scenen. För många åskådare, som kände till Becirovs vurm för det teatraliska, var detta den perfekta Hollywoodscenen. Ett antal blickar byttes med varann, samtliga med åsikten ”En verklig Oscarsvinnare…”.

Becirov började som vanligt tala osammanhängande. Han sade att ingen skulle dra förhastade slutsatser om orsaken till moskébranden. Han passade också på att ge brandkåren en släng i stil med ”De gör säkert sitt bästa, de försöker”. En uppretad pappa i församlingen med välkända fundamentalistiska åsikter skrek högt ”Det var Bush! Det är Bush!” och fick högljutt medhåll av en äldre muslimsk man i rullstol. Becirov övergick sedan till att prata om Ögårdsskolan och ”Alla fina barnen” som är hans ”blommor” och hur viktiga barnen är. Efter ytterligare några obegripliga meningar var det slut och Becirov lämnade scenen.

Krishanteringen:

Becirov bidrog minimalt till krishanteringen. Tack vare sina ledamotsuppdrag i olika kommunala (kris)grupper visste han att Malmö stad skulle träda in, ordna tillfälliga lokaler till Ögårdsskolan etcetera. Skolpersonalen gjorde ett stort jobb och skolverksamheten var inte stängd många dagar. Imamen Ayoub Chibli figurerade i Sydsvenskan, där han vandrade omkring i askan och undrade om man kunde rädda smälta hårddiskar.

Passa även på att läsa Sydsvenskans Postis där unga under 16 år skrev om moskébranden våren 2003:

http://w2.sydsvenskan.se/postis/inlagg.php?subject=13&thread=4526&PHPSESSID=%3Fref