Veckan efter moskébranden

Läsare bidrar med fortsatta ögonvittnesskildringar tiden efter att den muslimska friskolan Ögårdsskolan brann ner och moskén vid Islamic Center i Malmö eldhärjades våren 2003:

Veckan efter branden:

På en vägg på brandplatsen fanns en röd Davidsstjärna ditsprayad. Man hittade också en sprayburk med färg. Varken kriminalpolis, SÄPO eller den svenska delen av Islamic Centers personal trodde för ett ögonblick på att detta var ett judiskt attentat. Det var alltför uppenbart att någon sprayat dit stjärnan för att amatörmässigt kasta skulden på en klassisk religiös konflikt, hitta en syndabock och understryka Islamic Centers utsatthet. Alltsammans var så taffligt genomfört, men spelade hela tiden på den svenska rädslan att framstå som främlingsfientlig.

För moskéns VD Bejzat Becirov var veckan efter moskébranden som en checklista utifrån redan dragna, och knappast unika, slutsatser: från den lokala, nationella och internationella massmediala bevakningen till den unisona sympativågen från alla religiösa riktningar, stat och kommun. Becirov bockade av varje inslag på sin lista.

På fredagen hölls fredagsbönen i det fria, med hjälp av ett antal stora tält inlånade från ett skånskt regemente. När detta regemente senare försökte få betalt för tälthyran fick Becirov ett utbrott, där han med fradga runt munnen skällde ut regementsansvarige för att vilja kräva pengar för tälten. Det var självklart att det skulle vara gratis. De personer som befann sig nära Becirov då han hade detta samtal på mobilen uppfattade situationen som mycket obehaglig.

Några veckor senare hade ar-Rabita lovat skjuta till en stor summa pengar till Islamic Centers uppbyggande. Becirov sa att vi skulle tacka våra utländska vänner för deras snabba agerande, som den svenska regeringen och ”kommungubbarna” bara pratar om. Personalen bjöds på smörgåstårta.

Fortsatt utredning:

Den man som olagligt vistades i Sverige och som Becirov lät bo på Islamic Center sprang, då han upptäckte moskébranden, omkring och öppnade alla fönster och dörrar han kunde. Detta gjorde att branden tog fart än snabbare på grund av syretillförseln. En förbipasserande bilist såg branden och larmade brandkåren.

Brandutredningen konstaterade att branden börjat inne i moskén, där någon hällt ut brandfarlig vätska på golv och väggar. Dörren till moskén var låst. Förutom Becirov hade två imamer nycklar till moskén. En rimlig slutsats är att någon eller några av dessa tre personer på något sätt är inblandade. Ingen av nycklarna saknades vid den inventering utredningen gjorde.