Visar inlägg med etikett Al-Haramain. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Al-Haramain. Visa alla inlägg

2010-11-23

Imam startar muslimsk friskola i fiskeläge

Bild på fiskeläget Lerberget ovan av David Castor.


är imam och tänker starta en muslimsk friskola i Östra Lerberget någon kilometer utanför skånska Höganäs. Upptagningsområdet ska vara Höganäs, Helsingborg, Landskrona och hela Nordvästskåne. Imamen bjuder 10 miljoner kronor för lokalerna. Han kallar skolan mångkulturell, men sanningen är att endast muslimska elever kommer att gå där:


"Centrumbyggnaden i Östra Lerberget kan bli en ny mångkulturell grundskola och kulturcentrum. Ali Ibrahim, imam i Lund, berättar att Stödkliniken i Malmö är spekulant på lokalerna."

" – Vi tror lokalerna kan vara lämpliga för den grundskola med årskurs ett till nio som vi vill starta, förklarar Ali Ibrahim.

Han berättar att skolan, om de får tillstånd, ska följa den svenska läroplanen och att det ska vara en internationell skola för både svenska elever och barn med invandrarbakgrund.

– Grundtanken är en flerspråkig skola där alla barn är välkomna, oavsett religion, och där moral och etik har stor betydelse. Det handlar inte om en muslimsk skola, vi vill inte isolera barnen utan arbetar för integration och förståelse, säger Ali Ibrahim.

Stödkliniken startade i Malmö 1992 för att hjälpa barn med invandrarbakgrund med läxläsning. I dag har det enligt Ali Ibrahim utvecklats till en familjerådgivningscentral. Att starta en skola ser man som en lämplig fortsättning, men det har varit svårt att hitta bra lokaler i Malmö eller Lund.

– Allt som finns där är källarlokaler. Här kan vi få en skola med en väldigt fin framtid."

Källa, Helsingborgs Dagblad tisdag 23 november 2010:
I
I
"På kommunen är det ännu inte många som känner till att Stödkliniken i Malmö vill starta en mångkulturell skola i Östra Lerbergets centrum.

Brevet med deras förfrågan hamnade hos fel person i fredags då det anlände, så i går var det på väg till planchef Mila Sladic som ännu inte hade sett det."
I
Källa, Helsingborgs Dagblad tisdag 23 november 2010:


Ali Ibrahim arbetade tidigare på ökända Rosengårdsskolan i Malmö som kultursekreterare. Då bjöd han in Islamiska Kulturföreningen som bevakades av SÄPO för sina islamistiska åsikter och polisanmälda dödshot mot moderata muslimer. Sydsvenskan avslöjade att medlemmar ansåg att kvinnor skulle stenas och muslimer inte fick umgås med kristna som var orena. Islamiska Kulturföreningen sympatiserar med Al Qaida.

Ahmed Abu Laban startade Muhammedkrisen genom att resa runt i arabvärlden och hetsa mot väst med teckningarna. Abu Labans källarmoské i Malmö var Islamiska Kulturföreningen som imamen Ali Ibrahim samarbetade med. Ali Ibrahim bedrev även koranskola på helgerna i Rosengårdsskolan som saknade insyn i den islamistiska verksamheten.

Ali Ibrahim har inget emot terrorstämplad finansiering:

"Den åsikten delar han med en annan av Malmös framträdande muslimer: Ali Ibrahim, som är anställd som kultursekreterare vid Rosengårdsskolan men också är verksam som imam.

– Det var synd att Bejzat tackade nej till erbjudandet. al-Haramain är en stiftelse som vill hjälpa till med pengar utan att styra allt för mycket. De ville att moskén skulle vara för alla muslimer, inte bara att en person styr som idag.

Men al-Haramain är ju terrorstämplat av FN?

– Är de? Det visste inte jag. Jag vet att de fortfarande verkar aktivt i alla fall, att de fortfarande stödjer moskéer."


Källa:



Ali Ibrahims samarbete med islamistiska kopplingar:





Fiskeläget Lerberget utanför Höganäs:


2010-02-21

Avslöjande om Islamic Center värt guldspade



Tre journalister från Sydsvenskan nominerade sig själva till 2006 års guldspade. Den delas ut av Föreningen Grävande Journalister. Avslöjandet om Islamic Center var ett av skälen. Men Sydsvenskan fegade ur och ville inte publicera artiklarna mitt under Muhammedkrisen. Därför snodde Aftonbladet Sydsvenskans löp om hur al-Haramain försökte köpa Islamic Center i Malmö:



Publicerad: 2006-02-06

Terrorshejk vill ta över svensk moské"

Källa:


Resumé berättar om hur Sydsvenskan vek sig inför Muhammedkrisen:
I
"Reportrarna Olle Lönnaeus, Niklas Orrenius och Erik Magnusson har arbetat med serien om politisk islam under en längre tid. På grund av uppmärksamheten kring Muhammed-teckningarna beslöt redaktionen att inte publicera första avsnittet i söndagens tidning - utan skjuta upp publiceringen till ett senare tillfälle."
I
Källa, Resumé 6 februari 2006:



Tack vare bloggen Muslimska Friskolan tvangs Sydsvenskan lägga ut artikeln om Islamic Center, efter att bloggen Muslimska Friskolan tipsat Aftonbladet om att Sydsvenskan så länge Muhammedkrisen pågick inte ville lägga ut artikelserien om islamismen i Malmö och Islamic Center. En på Sydsvenskans redaktion bad bloggen Muslimska Friskolan natten mellan 4:e och 5:e februari 2006 att inte berätta att artikelserien skulle vänta tills efter Muhammedkrisen. Bloggen höll inte med och tipsade Aftonbladet tidigt söndag morgon 5 februari 2006. Först efter Aftonbladet publicerade sedan Sydsvenskan motvilligt första artikeln. Sydsvenskan berättade för bloggen Muslimska Friskolan hur de på väg till jobbet måndag 6 februari 2006 sett Aftonbladets löpsedel som var Sydsvenskans story:




Ändå kan man på Internet finna att Sydsvenskans journalister tyckte sig förtjäna en guldspade, när tidningen i själva verket fegade ur inför Muhammedkrisen. Dessutom ljuger journalisterna om hur de trots Muhammedkrisen publicerade, när det i själva verket var så att tidningen beslöt sig för att inte publicera. Journalisterna på Sydsvenskan blev utan den guldspade de nominerat sig själva till:



"Guldspaden 2006

Härmed nomineras Olle Lönnaeus, Erik Magnusson och Niklas Orrenius till
Guldspaden 2006 -- dagstidningar med upplaga över 100 000 -- för artikelserien
Haram -- förbjudet i islams namn.”

"Idén: Uppstod tidigt på hösten. En debatt hade börjat pyra där demokratiska
muslimer kritiserade fundamentalister för att inte respektera västerländsk demokrati
och jämställdhet. Dessutom var flera fall aktuella där unga muslimer från Sverige
pekats ut eller dömts som terrorister."

"Dessutom blossade Muhammedstriden upp strax före vår planerade publicering. Vi övervägde att vänta med serien, men bestämde oss i stället för att köra som tänkt, eftersom ämnet fått extra stor aktualitet."

"Unga muslimer som växt upp i Sverige hyllar talibanernas Afghanistan, försöker värva andra unga för jihad och tvinga unga flickor att bära slöja i skolan."

"Del 1: Den saudiske shejken Akil al-Akil och den terroriststämplade stiftelsen al-
Haramain
försökte ta makten över Islamic Center i Malmö.

Del 2: Radikala predikanter får många muslimer att vända ryggen åt Islamic Center i
Malmö -- och åt en mer demokratisk samhällsssyn."


"Malmö den 10 januari 2007

Olle Lönnaeus, Erik Magnusson och Niklas Orrenius"



Källa, nomineringsbrevet till Föreningen Grävande Journalister 2007:


2009-11-02

Islamologer bjöd in imamen från Rosengårdsskolan




Blogg för studenter i islamologi


Nästa vecka Imam Ali Ibrahim

Postat av Jonas Otterbeck 2009/09/15

(30 visningar )


På måndagen den 21 september kl 16-18 rum 218 kommer Ali Ibrahim till oss på CTR för att tala om islam i Sverige. Ali är imam vid Lunds moské och tillika kultursekreterare på Rosengårdsskolan i Malmö. Han har lång erfarenhet av det muslimska samfundslivet i Lund och Malmö samt kan mycket om den sociala situationen för muslimska familjer genom sitt arbete i skolan. Kom och lyssna på Ali och diskutera med honom."


Källa, Islamologibloggen vid Lunds universitet 15 september 2009:



Varför kan inte islamologerna bara dela ut följande artikel från Sydsvenskan, så förstår alla studenterna att ideologin hos Ali Ibrahim inte är så oskyldig:


"Den åsikten delar han med en annan av Malmös framträdande muslimer: Ali Ibrahim, som är anställd som kultursekreterare vid Rosengårdsskolan men också är verksam som imam.

– Det var synd att Bejzat tackade nej till erbjudandet. al-Haramain är en stiftelse som vill hjälpa till med pengar utan att styra allt för mycket. De ville att moskén skulle vara för alla muslimer, inte bara att en person styr som idag.

Men al-Haramain är ju terrorstämplat av FN?

– Är de? Det visste inte jag. Jag vet att de fortfarande verkar aktivt i alla fall, att de fortfarande stödjer moskéer.

När al-Haramains planer i Malmö spruckit lämnade doktor Ismail Jalal så småningom Sverige och flyttade till Saudiarabien, där han nu lever."

2009-08-29

Islamist förebild på Malmöfestivalen



Imamen Ali Ibrahim bjöd in islamisterna i den numera av polisen stängda källarmoskén från Islamiska Kulturföreningen som sympatiserar med al-Qaida, för att föreläsa för de muslimska högstadieeleverna på den kommunala Rosengårdsskolan. Ali Ibrahim har även sett till att det bedrivits islamistiska koranskolor på Rosengårdsskolan. På Rosengårdsskolan var hans uppgift att berätta för svenska lärare hur de kränkte muslimska elever när de undervisade helt normalt, men inte i enlighet med islam. Det kallades officiellt för konfliktlösning men innebar i praktiken att svenska lärare skulle underkasta sig islam. 2006 avslöjade Sydsvenskan att Rosengårdsskolans imam ställde sig positiv till att en terrororganisation från Saudiarabien finansierar moskéer i Sverige:



"Den åsikten delar han med en annan av Malmös framträdande muslimer: Ali Ibrahim, som är anställd som kultursekreterare vid Rosengårdsskolan men också är verksam som imam.

– Det var synd att Bejzat tackade nej till erbjudandet. al-Haramain är en stiftelse som vill hjälpa till med pengar utan att styra allt för mycket. De ville att moskén skulle vara för alla muslimer, inte bara att en person styr som idag.

Men al-Haramain är ju terrorstämplat av FN?

– Är de? Det visste inte jag. Jag vet att de fortfarande verkar aktivt i alla fall, att de fortfarande stödjer moskéer.

När al-Haramains planer i Malmö spruckit lämnade doktor Ismail Jalal så småningom Sverige och flyttade till Saudiarabien, där han nu lever."


Källa, Sydsvenskan 6 februari 2006:



Förra veckan utsågs imamen Ali IbrahimRosengårdsskolan till dagens förebild på Malmöfestivalen. Priset delades ut av den socialdemokratiske riksdagsmannen Luciano Astudillo:


"Hassela Helpline

Imam från Rosengård blir Dagens förebild

2009-08-21 07:34


På festivalens sista dag hedras Ali Ibrahim som Dagens förebild av Hassela Helpline. Det råkar också vara Ali Ibrahims sista dag före pensioneringen efter 10 års integrationsarbete på Rosengårdsskolan.

- Ali Ibrahim har varit en otrolig tillgång på Rosengårdsskolan, säger Fredrik Eklöf från Hassela Helpline. Han har underlättat vardagen för skolans elever, gjort Sverige begripligt för deras föräldrar och hjälpt pedagoger att förstå muslimsk kultur. Han anlitas för att medla i konflikter.

Ali Ibrahims engagemang är inte att ta miste på. För att ta emot priset denna sena fredag eftermiddag var han tvungen att hitta en ersättare för den familjerådgivning som han hade inbokat.

- De vi har pratat med inför denna utnämning talar om hur han får folks förtroende genom sin kunskap, sin status som imam och framför allt sin stora, fina personlighet, förklarar Fredrik Eklöf.

Motiveringen lyder:

"Med sin djupa kunskap om svensk och muslimsk kultur och sin förtroendeingivande personlighet har Ali varit en synnerligen viktig länk för elever, föräldrar och personal på Rosengårdsskolan. Han har bidragit till otaliga konfliktlösningar och till ökad förståelse."

Hassela Helpline har dagligen under Malmöfestivalen utsett Dagens förebild. Utmärkelsen går till personer som med engagemang och framgång gör saker för barn och ungdomar i Malmö och Skåne.

Kontakt

Fredrik Eklöf, projektchef Hassela Helpline, 040-600 43 43, fredrik.eklof@hasselahelpline.se.

Susanne Johansson, utbildningsansvarig, 040-600 43 42, susanne.johansson@hasselaskane.se

. Ali Ibrahim, Dagens förebild, kultursekreterare Rosengårdsskolan, 040-671 13 63.

Luciano Astudillo, utdelare, riksdagsledamot, 0702026956."


Källa, pressmeddelande från Hassela Helpline fredag 21 augusti 2009:


2009-07-18

Islamisterna hatar Islamic Center

Bildtext:

"Nordeuropas største moske ligger i Malmø. Her gør direktøren, Bejzat Becirov, meget ud af at være en svensk moske for alle - og til fredagsbøn er brandtaler mod USA, Israel og Muhammedtegnerne strengt forbudt. Ligesom imamerne heller ikke blander sig i, hvordan folk skal leve.




Moskeen som islamisterne hader

26-10-2008 kl. 04:00

Af Ulrik Sass



En af Nordeuropas største moskeer ligger i Malmø - her prædiker man integration og raser mod de paraboler, som henter tv fra indvandrernes hjemlande ind i stuen


MALMØ: Er Bejzat Becirov alle politikeres drøm af en muslim - eller er han Pia Kjærsgårds og Dansk Folkepartis mareridt?


Den tætte, sorthårede direktør for Islamic Center er i hvert fald en markant personlighed, hvad der bliver tydeligt, som han viser rundt i sin moske - Skandinaviens første og en af Nordeeuropas største, placeret i udkanten af Rosengården, Malmøs svar på Vollsmose.


- Vi har omkring 100.000 besøgende her om året. Hvis bare de 80.000 har en god oplevelse, vil de måske tænke på en anden måde, næste gang de møder en muslim, og det vil lette integrationen, siger han.


Bejzat Becirov nøjes ikke med at sige det rigtige, han praktiserer det også til stor irritation for Malmøs hardcore islamister - dem, som blander religionen med storpolitik og håndfaste leveregler.
Samtidig arbejder han også hårdt den anden vej i systemet - på at skabe forståelse for islam blandt almindelige svenskere.


En svensk moske


Under Muhammed-krisen stemplede den kendte københavnske imam Abu Laban irriteret Bejzat Becirov og hans moske Islamic Center for "Islam Light".


Her i stormoskeen er der nemlig forbud mod at prædike politik ved fredagsbønnen. Det vil sige, at imamerne ikke kommer med hadske udfald mod USA eller Israel - eller Muhammed-karikaturtegnerne. Og de blander sig heller ikke i, hvordan familierne skal leve - hvad der er tilladt og forbudt i følge koranen.


Alligevel er tilslutningen stigende, og på en typisk fredag kommer der mellem 1000 og 1500.- Der kommer 90 nationaliteter til fredagsbøn her i moskeen. Vi har brugt tid på at få dem integreret som en gruppe - først derfra kunne vi komme videre.- Dem, som kommer her, kan være sorte, gule og hvide, sunni- eller shiamuslimer, men vi er alle en del af det svenske samfund, og derfor snakker vi svensk. Vi er en svensk moske for alle. Og folk, som kommer her, skal være stolte af at være svenske - og muslimer. De skal tænke som svenskere, ikke som i deres hjemlande. Og derfor vil vi ikke forholde os til alt muligt, som folk har taget med sig, siger Bejzat.


Fjende nummer et


Ligesom i Vollsmose er Rosengården også fyldt med parabolmodtagere på altanerne, så beboerne kan følge med i udviklingen i hjemlandet. Men det kæmper Bejzat Becirov hårdt på at få ændret, for han mener, at mange af programmerne er ensidige, hadske og skaber fjendebilleder.


- Parabolerne er integrationens fjende nummer et, siger han.


- Når fjernsynet kører hjemme i stuen hele tiden, så lærer børnene af det had, de ser i tv. Jeg kommer fra Balkan - hele min familie på nær min mor blev dræbt eller henrettet under 2. Verdenskrig, men det hjælper ikke noget at være bitter. Det gør bare, at du har svært ved at bryde dig løs fra det had. Nu lever vi i en ny tid med nye muligheder. Så min største opgave er at bekæmpe parabolerne, og jeg siger igen og igen: Se nu svensk fjernsyn i stedet. Hvis I vil følge med i, hvordan det går med familien i hjemlandet, så brug internettet eller ring på telefonen, siger Bejzat.


- Hvis man hele tiden skal tænke på noget andet, som ligger væk fra ens hverdag, så forstyrrer det. De unge skal lære, at deres far og mor og bedsteforældre kom fra et andet land, men at de selv er svenske. Akkurat som i USA, hvor mange også er indvandrere fra andre lande - og er stolte af deres rødder - men føler sig som amerikanere.


Brandattentater


Langt fra alle bryder sig imidlertid om Bejzats fortolkning af islam. Eller hans moske.


Det vidner de sorte, svedne kanter i et område af moskeen om. De stammer fra et af i alt tre brandattentater. Her er heller ingen minbar- den prædikestol som imamen normalt prædiker fra. Den brændte, da et par molotovcocktails blev kastet gennem en af ruderne.


- Moskeen har været brændt helt ned en gang, og vi havde to brandattentater med kort mellemrum i 2005. Det var hårdt for økonomien - vi har haft skader for 13 millioner kroner, fortæller Bejzat Becirov og peger rundt i moskeen.


- Jeg vil ikke udtale mig om, hvem der kan have gjort det, for der er mange muligheder. Vi må bare videre, siger han.


Forbudt


Islamic Centers modstandere findes både på den aller-yderste højrefløj - og indenfor islam.


Området omkring Rosengården rummer et væld af små "kælder-moskeer", som avisen Sydsvenskan indgående har beskrevet, og her finder man mange arabere, som er imod den svenske form for islam.


Her prædiker blandt andet islamisterne fra Islamisk Kulturforening deres version af "den eneste rette tro", og fredagsbønnen er fyldt med politiske udfald og regler for, hvordan man skal leve:


Piger skal ikke deltage i skolernes svømmeundervisning. Manden er familiens overhoved. Musik, som opmuntrer til seksuel omgang med det andet køn, er haram - uren og forbudt i følge islamisk lov. Det samme gælder studielån, fordi renter er haram. Sex før ægteskabet er forbudt - og det er utænkeligt at en datter gifter sig med en ikke-muslim. USA og Israel fordømmes for at føre krig i Irak og Palæstina.


Her taler skiftende imamer for op til 200 mænd i små kældre - og vil hellere end gerne have en rigtig og større moske for at trække flere til.


Besøg fra Saudi-Arabien


Sydsvenskan kunne således fortælle om et overtagelsesforsøg tilbage i 2000, hvor Bejzat Becirov fik besøg af en flok, som repræsenterede stiftelsen al-Haramain fra SaudiArabien - en stiftelse som islamisterne i Rosengården nikker anerkendende til.


Mændene tilbød Bejzat Becirov fem millioner dollars på en privat bankkonto mod, at de overtog magten og styringen af stormoskeen. Han sagde nej.


Året efter fløj to fly ind i tvillingetårnene i New York, og lederen af besøgsdelegationen blev kort efter opført på både USA's og FN's terrorliste, som financier for al-Qaida.

Ud af enklaven


Bejzat Becirov arbejdede i næsten 20 år på at realisere sin drøm om en moske.


I dag er han noget så modsætningsfyldt som en demokrat, der styrer sit center næsten enerådigt. Det er nødvendigt for ikke at blive kuppet af de grupper, som er imod centerets svenske udlægning af islam.


Han er umiddelbart ikke så bange for parallelsamfundet i Rosengården, for hans erfaring er, at folk kun lever i en enklave for en tid.


- Jeg kom til Sverige, før Rosengården blev bygget. Jeg har set folk komme - og flytte igen. De bor måske højst 10-15 år i en enklave, så søger de væk - flytter efter et arbejde, skifter skole eller noget tredje. Og blander sig så med andre. Det sker, når de har set nok af verden udenfor enklaven og fået styr på det, siger Bejzat med en typisk positiv indstilling.


For ham er koppen halvt fyldt, ikke halv tom."


Artikel från Fyn.dk 26 oktober 2008:


2009-01-03

Kollegerna om Ammar Daoud



Under upploppen på Rosengård i december 2008 fick svenska folket stifta bekantskap med Islamiska Kulturföreningen. Den har i många år drivit en islamistisk koranskola. Dess ordförande heter Ammar Daoud. Han var i förbindelse med saudiska islamister som ville ta över den sekulariserade moskén i Malmö:


"Den slutsatsen drog så småningom också saudierna. al-Haramains storslagna satsning i Malmö rann ut i sanden. Men i dag sörjer Ammar Daoud att stiftelsen inte fick ta över Islamic Center och vrida dess religiösa inriktning i en mer fundamentalistisk och politiserad riktning.

– Det hade behövts för att öppna moskén för alla och för att stärka muslimernas identitet i den här stan. En moské måste ha ett budskap, säger han."


Källa, Sydsvenskan 6 februari 2006:



Eniro Nyhetssök om Ammar Daoud:



Ammar Daoud arbetar som biomedicinsk analytiker på UMAS i Malmö. Efter att ha sett Ammar Daoud uttala sig om den ockuperade källarmoskén har några av hans kolleger nu vänt sig till bloggen Muslimska Friskolan. Kollegerna berättar att han beter sig märkligt. Han tar inte kvinnorna i hand. Noterbart är hans mycket negativa syn på staten Israel som han sprider runt sig på sin arbetsplats.



Det stämmer väl överens med hans politiska engagemang han allra senast gav uttryck när han anti-Israel uppmanade till ny intifada:

"Och Ammar Daoud från Islamiska kulturföreningen utropar: "Länge leve intifadan!"

Källa, Sydsvenskan 29 december 2008:



Bloggen Muslimska Friskolan har besökt den ena källarmoskén som tillhör Islamiska Kulturföreningen. Redan i hallen där man tar av sig skorna stoppade Ammar Daoud besöket. Vad hade han att dölja i sin källarmoské?


2008-12-20

Islamic Center ställs mot Islamiska Kulturföreningen



I Sydsvenskan 20/12 ställs Islamic Center mot Islamiska Kulturföreningen som ligger bakom upploppen på Rosengård:


"Islamiska kulturföreningen anses av flera följa en mer strikt tolkning av islam, till skillnad från Islamic Center med Malmös stora moské. Medan Islamic Center bannlyst politik i sin moské, så anser kulturföreningen att man inte kan blunda för politik i sina predikningar.

– Det skulle vara märkligt om man inte kunde ta upp dagens problematik i en predikan. Vad ska man då ta upp? säger Ammar Daoud.

Islamiska kulturföreningen hamnade i fokus i en artikelserie i Sydsvenskan 2006, där det berättades om nära kontakter med den saudiarabiska stiftelsen al-Haramain, som USA hävdar ska ha gett finansiellt stöd till flera av al-Qaidas grenar."


Läs hela artikeln i Sydsvenskan lördag 20 december 2008:



"Till detta kommer att en liten krets kring en källarmoské medverkar till att konflikten får en religiös dimension. "Det är definitivt inte bostadsområdet Herrgården som gjorde uppror”, sa en polischef i går.

Precis som vänsteraktivister i Skåne ockuperade extremisterna en lokal sedan de blivit vräkta av hyresvärden. Den stora gruppen moderata muslimer i Malmö som hör till moskén Islamic Center ser med stor förvåning och genuin oro på subgruppens förehavanden."


Källa, ledare i Smålandsposten lördag 20 december 2008:
http://www.smp.se/ledare/branden-i-rosengard(1045840).gm

Gårdagens bloggpost hos Muslismska Friskolan byggde på SVTs Debatt, där Janne Josefsson jämförde Islamic Center med Islamiska Kulturföreningen:



Intressant att alternativen för Malmös muslimer nu polariseras alltmer. Det är därför som politikerna alltid förordar och öser skattepengar över Islamic CenterIslamiska Kulturföreningens bekostnad. Sedan får politikerna inte se röken av pengarna som stiftelsen Islamic Center smusslar bort dit ingen vet vart de går.
Det märkliga är hur flera i personalen på Islamic Centers muslimska friskola Ögårdsskolan ändå vittnar om hur Islamiska Kulturföreningen sätter sina barn i Ögårdsskolan. Det man ser är någon eller några elever i varje klass. Det uppdagas när Islamiska Kulturföreningens föräldrar kommer till Ögårdsskolan för föräldrasamtal eller för att hämta barnen, på skolavslutningar med mera.


2008-04-05

Låna imam på biblioteket


Imorgon klockan 12-16 kan du låna en imam på Malmö stadsbibliotek:

"Kom och låna en "Levande bok"!
Söndag 6 april kl 12 på Stadsbiblioteket, Entrén Låna en imam, en polis, en gothrockare och en döv person. För mer information kontakta: levandebok@malmo.se"


I Punkt.se fredag 4 april 2008 sidan 2 intervjuas ansvarige Linda Wilander på Malmö stadsbibliotek:
"Imamen har varit mycket efterfrågad, så vi kör en repris där."


Tidigare har Malmö stadsbibliotek använt sig av imamen Ali Ibrahim, när de haft evenemanget Levande bok. Han har en egen källamoské och arbetar som kultursekreterare på Rosengårdsskolan. Ali Ibrahim har bjudit in och samarbetat med den islamistiska Islamiska kulturföreningen i Malmö. Han har även till Sydsvenskan uttryckt stöd för den terrorstämplade organisationen al-Haramain som finansierar moskéer. Ali Ibrahim har öppnat för koranskolaRosengårdsskolan på söndagar.


I Ystad går det till så här när en skolelev lånar en muslim som Levande bok:

"Vid ett bord har sextonåriga Palle Hallberg slagit sig ner mitt emot Leonora Ismaili. Hon är 20 år och praktiserande muslim.

- Jag tog någon som man inte vet så mycket om. Och om man inte vet något så blir man osäker, förklarar Palle Hallberg sitt val av bok.

Hans frågor handlar om hur muslimer ser på omgivningen och om kvinnorna är förtryckta, inte får tycka och tänka som de vill och tvingas att bära slöja."

"- Det finns kvinnor som är förtryckta och tvingas till saker"

Källa, Ystads Allehanda 21 mars 2008:


Tanken med att låna en muslim eller en imam är att bli kvitt en fördom. Men ser muslimen Leonora Ismaili som är med i YAs artikel verkligen ut som en fri kvinna när hon är heltäckt i slöja? Och är det någon som ställer frågan till imamen Ali Ibrahim varför han låtit den extrema islamistiska Islamiska kulturföreningen föreläsa på Rosengårdsskolan? Islamiska kulturföreningen stoppade midsommarfirandet på Rosengård och har hotat vanliga muslimer vid en bokmässa på Rosengård. Varför låter inte Malmö stadsbibliotek malmöborna låna en imam med extrema åsikter från Islamiska kulturföreningen, så att de kan höra vad islamism handlar om? Kanske dags att gå till stadsbiblioteket imorgon och få en fördom om man frågar imamen om kontakterna med islamister?


2008-03-25

En moské avslöjas


Någonstans i världen finns en moské. Bloggen Muslimska friskolan har tagit del av två brev som inifrån verksamheten avslöjar drivkrafterna. Brevskrivarens uppgifter går i många fall att verifiera, i andra fall får de stå för brevskrivaren som verkar ytterst trovärdig. Namnen i breven har anonymiserats. Här följer de två breven såsom de skrivits utifrån brevskrivarens syn på verksamheten:



Brev 1:


Hej! Ni gör ett antal intressanta iakttagelser i er analys av brandorsaken. Dock finns det oerhört mycket mer att skriva och jag vill därför lämna en del information kring moskébranden och dess omedelbara Före och Efter.


1. Tiden före branden kantades av konflikten i moskén. BB var utsatt för hård kritik från mer konsevativa muslimkretsar (kallad Grupp A) liksom från mer liberala kretsar (kallad Grupp B). Problemet var att BB spelat ut dessa grupper mot varann under så lång tid med diverse löften, specifikt kring skolverksamheten (.....skolan) att han till slut inte kunde ducka eller fly undan kritiken mot sättet han skötte moskéns verksamhet. För alla som arbetar/arbetat i moskén är det t ex välkänt att moskén inte alls har lika många besökare som uppger (siffran 70.000 besökare/år är fullkomligt orimlig), liksom att medlemssiffrorna för moskén (45.000) är gravt överdrivna. Personer från såväl Grupp A som Grupp B var missnöjda med avsaknad av insyn, möjlighet att påverka och rent faktiskt fysiskt kunna träffa BB, som var en mycket sliten och hårt prövad man, månaderna innan moskébranden. Bokföringen var i kaos, Skatteverket sökte honom dagligen och han lekte kurragömma med ovälkomna besökare i moskén. Han sov även vid moskén, på andra våningen i den tillbygnad av skoldelen som inrymde personalrum, kopieringsrum etc.

2. BB var också missnöjd med moskéområdets byggnader. Skolbyggnaderna var t ex inte anpassade för skolverksamhet, undantaget en fristående paviljong. I övrigt var klassrummen underdimensionerade (redan då) och kunde omöjligt ta emot fler elever. Rummen var små, felplanerade och saknade möjlighet till förbättring genom ombyggnad. BB hade från början snålat med utrymmen och insåg nu att skolan inte kunde växa på det sätt han ville och som det tillika fanns önskemål om. Skolbyggnaderna var en total återvändsgränd, som saknade lösning. Föräldrarna till eleverna var missnöjda, skolpersonalen var missnöjd och även Grupp A, som blivit lovade uppehållslokaler i moskédelen - utrymmen som användes som rökrum för muslimska män, men som skolan alltmer var i behov av.


3. Ekonomin innan branden var mycket dålig. BB var i konflikt med byggentreprenören för skolbyggnaderna. De skolpengar som skolan fick gick till största delen till moskéns verksamhet, vilket innebar att skolpersonalen inte kunde köpa in rätt mängder material, pennor etc. Tillika hade BB nyligen plockat ombord sin blivande svärson, SW som via Arbetsförmedlingen ordnat en slags praktikplats i moskén under tre år. SW skulle, enligt beskrivningen, skriva en bok om hur kunskap om Strindberg kunde användas som hjälp för att lära muslimer bättre svenska. Boken skulle användas som fortbildning för skolans personal. SW visade sig aldrig på skolan under dessa tre år, personalen kände inte till projektet och samtidigt kvitterade han, varje månad, ut en avsevärd ersättning från sin svärfar, BB. Till saken bör läggas att BBs dotter, SB (som sedan dess bytt namn till EW och nu även skiljt sig från SW - som dock inte godkände skilsmässan förrän hans praktikplats i moskén var slut...), är den som sköter all praktisk ekonomi i moskén. BB kan inte delegera det till någon annan. Det ekonomiska läget var emellertid mycket uselt inför branden.


4. Månaderna innan branden bodde en man vid moskén, en man, R, som hade ett utvisningsbeslut mot sig och som BB utlovat grandios advokathjälp. R, som var runt 30, hjälpte till i köket/skolbespisningen och gjorde allehanda ärenden åt BB. Han var också den som sprang in och öppnade dörrar och fönster etc när branden uppstod, dvs bidrog till att elden fick fart. Notera att han måste ha haft nyckel för att komma in i den låsta moskébyggnaden. Mer om detta snart. Efter branden upphörde emellertid BBs löften om advokathjälp för att hindra Rs utvisning ur Sverige. Stämningen mellan de två var mycket irriterad och R kände sig djupt sviken. Kort efter branden sattes han på ett flygplan och flögs tillbaks till sitt hemland.


5. Det fanns ett begränsat antal nycklar till moskén: BB hade en liksom imamen AC och en tredje person, som också var/är imam - en person som dock inte alls har samma nära relation till BB som AC. Nycklarna till moskén vakades över rigoröst. Skulle någon från t ex skolpersonalen in i moskén fick man aldrig låna nyckeln, utan hämta någon som hade nyckel. Det fanns inte fler tillgängliga nycklar än dessa tre, vilket BB påpekade ett otal gånger då olika personer undrade om inte fler kunde få nycklar. För att komma in i moskén, hälla ut den brandfarliga vätskan och tända på krävdes alltså en nyckel, då dörren - kvällstid - var låst. Några män hade vistats i rökrumslokalen intill moskéingången, men det fanns ingen anslutande dörr mellan rummen och det var ej heller samma nyckel till lokalerna. Att den utvisningshotade R hade nyckel är uppenbart, eftersom han låste upp moskén. Eftersom både AC och den andre imamen hade sina nycklar är det uppenbart att det var BBs nyckel han fått låna. Varför just denna kväll? Mannen larmade så småningom brandkåren och resten är historia. Varför släppte BB allt engagemang kring mannen som en het potatis efter branden och varför flögs han så snart tillbaks till sitt hemland, mot sin vilja (han hade precis fått en svensk flickvän)? Det var för övrigt också den första natten på en dryg månad som .. Inte sov på moskéområdet. Detta är bara en del i en lång indiciekedja.


6. Om moskéns ekonomi är usel, om publiciteten är negativ, om man är utsatt för intern kritik kring verksamheten, om skolbyggnaderna är underdimensionerade och man saknar möjligheter till lösning - vad gör man? Genom att sätta eld på moskén skulle man kunna uppnå direkta fördelar. .. visste att moskén inte skulle brinna ned, eftersom dess material hindrar det. Dock skulle de underdimensionerade skolbyggnaderna snabbt brinna ned (det tog drygt 20 minuter), Branden skulle också leda till en rad sympatiyttringar, massmedial publicitet och nationell uppmärksamhet. Kommunen skulle naturligtvis ta hand om skolverksamheten och hitta lokalmässiga lösningar för dess fortsättning (BB satt vid tillfället själv med i en grupp som sysslade med just dessa frågor inom kommunen). Donationer och gåvor från föreningar, privatpersoner och myndigheter skulle följa. Ingen, varken i Grupp A eller Grupp B, skulle våga kritisera BB efter branden - då allt fokus skulle vara på tänkbara gärningsmän samt återuppbyggnaden av verksamheten. Även om byggnaderna inte var fullvärdesförsäkrade var en realistisk analys att moskén genom bidrag, donationer etc skulle kunna uppnå en god ekonomisk status, väl värt att ta chansen att sätta eld på moskéområdet. Genom branden tvättade .. bort alla tidigare misstag, dövade sina kritiker och framstod som det optimala offret. Moskén hade utsatts för mordbrand, säkert av rasister. Det var sanningen som skulle ut. I själva verket var det många inom personalen i moskén som snabbt och instinktivt misstänkte .. för branden. Branden satte BB och moskén i massmedialt fokus under lång tid framåt. Ingen kunde, utifrån politiskt korrekthet och sympati för moskén, kritisera eller misstänka ... Polisutredningen ledde snabbt in i en återvändsgränd, då det var locket på inom moskén och inga medlemmar ville uttala sig. Den utvisade mannen förhördes i sitt hemland, dock på så lösa grunder och i en juridiskt omöjlig situation, att förhöret närmast får betraktas som ett icke-förhör.


7. En psykologiskt intressant och märkvärdig iakttagelse är att BB inte lärt sig något av branden. Alla de fördelar det innebar har han missbrukat, då han upprepat sina tidigare misstag. Naturligtvis förvarades ingen bokföring i något kassaskåp, lika lite som det fanns någon säkerhetskopia på bokföringsfilerna (annat än på själva kontoret, som brann upp). Branden raderade all bokföring och gav BB carte blanche att inte lämna in någon redovisning. Branden köpte honom tid. Denna tid har han emellertid försökt förlänga inför varje nytt bokslut sedan dess, något som Länsstyrelsen och Skatteverket definitivt tröttnat på. Bokföringen är tillika så undermålig att den inte kan användas till något. Fortfarande går merparten av skolpengen direkt till moskéns verksamhet. Bitr rektor A-L W, utsedd av BB till rektor utifrån hur han kan manipulera henne, gör precis vad han vill och blir närmast rasande om skolpersonal försöker få klarhet i hur skolans budget ser ut. Vid varje fredagsbön samlas en kollekt in av de besökande, ofta till ett ändamål som endast är kosmetiskt: t ex en ny lekplats åt skolbarnen. Ingenting av de inkomna medlen går till själva ändamålet, utan går direkt ned i ..s ficka och redovisas aldrig. Varje fredagsbön lockar mellan 500-1000 deltagare. Nästan alla lämnar kollekt, i storleksordningen 500-3000 kr. Vid muslimska högtider är kollekten avsevärt större. Säg, för rimlighetens skull, att varje kollekt inbringar 500 besökare x 200 kr (lågt räknat). Det är 100 000 kr/kollekt. Ta summan x 52 veckor (någon vecka går bort, men eftersom muslimska högtider inbringar avsevärt större belopp jämnar det ut sig) och du får 100 000 x 52, dvs 5.200.000 kr. Summan låter osannolik, men är helt rimlig. Ingenting av detta redovisas till Skatteverket, utan omhändertas helt av ...


8. Bilden att moskén skulle ha ont om pengar är en bild BB fast förankrad i massmedia, men en lögn. Åter igen: offerbilden. Men en verksamhet som, enbart genom kollekten, drar in minst fem miljoner per år (som aldrig redovisas) och som tillika lever gott på ......skolans skolpeng, är Inte fattig. BB har tillika ekonomisk uppbackning från Ar-Rabita-stiftelsen i Saudiarabien, en stiftelse där BB har en stående kredit. Lägg därtill bidraget på tre miljoner regeringen gav moskén för ... år sedan, pengar som idag är slut och oredovisade. Moskén är ej en fattig organisation.


9. Sedan branden år .... har moskén utsatts för ytterligare två brandattentat, som innehåller minst lika stora frågetecken som den stora moskébranden. Brandattentaten kom inom kort tid efter varann och tjänade båda som avledare från de ekonomiska och interna problem moskén hade vid tidpunkten. En favorit i repris, där BB utgick från att han skulle få samma massmediala support och allmänt stöd som efter branden år ..... Moskén har ett antal kameror placerade runt moskén. Det saknas dock en kamera vid ett fönster på moskén. Just detta fönster krossas vid det första följande brandattentatet och man slänger in en flaska med brandfarlig vätska, vätska som enligt SÄPOs utredning inte var tillräckligt stor för att åstadkomma någon egentlig skada. Dessutom landade flaskan på moskéns mattor, som är extremt kortklippta (s k stubbade) och där elden omöjligt kunde få fäste. Därför blev det en rökutveckling, där branden aldrig utgjorde någon fara för att på allvar skada moskébyggnaden eller sprida sig. Naturligtvis blev det rubriker i tidningen. En kort tid därefter var det dags igen. Ett nytt brandattentat. Även denna gång krossas just det fönster som saknar kamerabevakning. Av någon anledning hade man nu satt in staplar med trästolar i moskén, något som aldrig hänt förut (moskén är inget förvaringsutrymme för stolar). Trots detta tog branden sig aldrig, utan åstadkom endast lite sotskador. Hade någon på allvar velat åstadkomma en brand hade den hemmagjorda molotovcocktailen säkert varit mer genomtänkt och haft mer brandfarlig vätska än den lilla mängd som nu var aktuell. Än en gång grät BB ut i pressen, som dock nu var något mindre intresserade. eftersom oförklarliga brandattentat nu var som ett hack i den muslimska skivan i moskén. SÄPO lade ner åtskilliga timmar och stora summor pengar (siffror som 50-90 000 har nämnts) för att försöka tolka de inspelningar som övriga bevakningskameror gett. Resultat: noll. Varför? Jo, därför att strålkastarna i marken ställts exakt så att de gick rätt in i kamerans lins, vilket innebar att allt banden bestod av var ljussken. Rimlig fråga: när övervakningssystemet installeras, borde inte kameror satts upp vid alla fönster? Varför undantogs ett fönster? Efter det första brandattentatet, borde inte en kamera satts upp vid just detta fönster för att förhindra nya attentat genom det? Borde inte alla kamerors inställning ha kontrollerats, så att resultatet av inspelningarna var maximalt? Uppenbarligen inte. SÄPO kan emellertid lika lite som polisen i den stora brandutredningen tvinga fram svar från en moské, som vägrar diskutera frågan.


10. Låt mig också EN GÅNG FÖR ALLA begrava den vandringssägen som BB saluför i allehanda (lättledda) massmedier: att arabiska wahabister försökte köpa moskén. Detta är endast en påhittad historia av BB, för att ge honom maximal politisk trovärdighet som liberal muslim. Troligtvis har berättelsen uppstått som ett hugskott eller ingivelse av BB att framstå som försvarare av den liberala islamologin, som integrationens förespråkare osv. Det finns inga bevis för det BB påstår, ingen journalist har ifrågasatt det (officiellt) och berättelsens innehåll har ändrat karaktär och innehåll ett otal gånger, då BB berättat den - med referens till den summa han erbjudits, vem som kontaktade honom, hur många som besökte honom och när, villkor för köpet etc. Alla som har den minsta kunskap om BBs publicitetstörst inser att denna berättelse naturligtvis kommit ut DIREKT när den hände, om den överhuvudtaget varit sann. BB hade inte kunnat hålla tätt om denna, definitivt inte portionera ut den som han gjort för anställda vid moskén. Berättelsen är, vad gamla KGB kallade "legend", en kosmetiskt perfekt lögn, som dock vilar på vissa faktabakgrund (i detta fall wahabisternas syn på islam och försök att värva olika moskéverksamheter). Dock syftade aldrig någon legend till att framhäva sin egen förträfflighet på det sätt BB gör i denna saga. Han använder denna berättelses lögn för att understryka vilken integrationsförespråkare han är, vilket innebär än med politisk trovärdighet till moskéns verksamhet. Faktum är att det enda som driver .. är publicitet och pengar, två krafter som starkt sammanfaller i moskébranden och efterföljande brand"attentat" samt i de frågor ni ställer i er analys av moskébranden.


Jag har i dessa 10 punkter sökt belysa och fördjupa delar av de frågor ni tagit upp. Det finns naturligtvis avsevärt mer att berätta, men jag nöjer mig med detta denna gång.


Med vänlig hälsning En iakttagare



Brev 2:


Dilemmat vad gäller vidimering av mina uppgifter är dock uppenbara:


1. Polisutredningen kring moskébranden är knappast offentlig. Den kan dock bekräfta delar av det jag skrev om, bl a till att man flera gånger återkommer till det muslimska kollektivets ovilja att prata om branden vid moskén (dvs locket på-mentaliteten). Frånsett konkreta fakta andas utredningen indicier, indicier som inte kan bevisas utan endast knytas till rykten. Utanför själva utredningarna finns naturligtvis mycket intern kommunikation kring det inträffade, men inget av dessa finns givetvis på papper.


2. Detsamma gäller SÄPO och deras arbete kring brandattentaten.


3. Vad gäller SWs s k luftanställning vid moskén är det lättare att bekräfta. Här finns ett underlag via Arbetsförmedlingen Kultur. Dock hette SW på den tiden fortfarande SK. För att profilera sig som författare kämpade han i flera år för att få namnet W, dock nekades namnändringen flera gånger pga namnrätten till stavningen W. Först sedan han stoppat in ett "h" efter "W" godkändes det. SW och hans fd fru, BBs dotter, har närmast helt levt på bidrag från BB. Ett tag bodde de i ett hus strax utanför Ystad, som BB till stora delar finansierade (tillika var då både dottern och SW anställda vid moskén, hon som ekonomiskt ansvarig och han som projektanställd). SWs projektjobb innebar en skattelättnad för moskén, men SW har också (enligt egen uppgift) erhållit generös ersättning från BB. BB stod också bakom det hus man flyttade till i Oxie, innan separationen blev ett faktum. SW tar tillika taxi när han ska handla, lämna barn på dagis etc, ett kostsamt transportsätt som knappast en hungrande författare har råd med. Jag vill understryka att ingen ur skolpersonalen, undantaget A-L W, varit informerad om den "fortbildningsbok" SW arbetade på. Dokumentationen som finns på AF från 2003 är en kortfattad projektbeskrivning från K/W samt en överenskommelse mellan AF, K/W och BB om de ekonomiska förutsättningarna kring arrangemanget. Jag kan återkomma med detaljer.


4. Ingen har närmare granskat BBs dotter, EW (SB). Hennes roll som ekonomiskt ansvarig är förvisso en marionettroll, men hon har konkret information om saker BB inte vill/kan delegera till någon annan. Moskéns kassör, är svårt tärd av sin höga ålder, knappast tillräknelig eller klar alla gånger och har i alla tider använts som en marionett av BB. BB slänger alltid fram kassören när det gäller något och låter honom ta smällarna, senast då Skatteverket kritiserade moskéns senaste redovisning. Kassören kan i bästa fall beskrivas som en lätt ..... man med gott hjärta. Han illustrerar dock BBs sätt att ständigt värva och omge sig med personer han kan använda/manipulera: sin dotter, kassören eller A-L W. Ni borde också granska TC, den fd kulturgeografen som sitter i styrelsen för moskén. Hans dotter arbetade bl a i det ökända Equal-projektet. Att finansieringen av detta projekt (under ledning av BB och EA) enbart var till för att leda över pengarna till moskéns behov och att redovisningen av Equal-projektet aldrig kommer att slutföras, det var uppenbart för alla med insyn i ..s hantering av ekonomi redan vid start.


5. Betr fredagskollekten är den höljd i samma redovisningsdunkel som många andra saker kring moskéns ekonomi. Mig veterligen har ingen på Skatteverket uppmärksammat just denna detalj. Förvånansvärt få personer har förstått vilka summor ett års samlad kollekt genererar. Eftersom endast BB vet hur mycket det egentligen är kan detta inte vidimeras. Dock kan frågan väckas och strålkastarljuset riktas mot just denna hantering.


6. Vidare blir det svårt att vidimera det faktum att BB aldrig tackat nej till ett påstått erbjudande från al-Haramain om att köpa moskén. al-Haramain har kommunikativt figurerat i sammanhang kring moskén, men aldrig erbjudit sig köpa moskén. Detta är helt och hållet BBs påhitt. Lägger han fram dokument, ifrågasätt dess äkthet. BBs påstående har starkt ifrågasatts av såväl journalister, polis och SÄPO. De journalister som skrev om detta i tidningen åt blåögt ur BBs hand i vad som närmast kan betraktas som ett beställningsarbete från BB (även om ingen av de journalister som stod bakom artikelserien var införstådda med lögnen). Det är bl a sådana manipulativa påståenden som gör att riksdagsledamöter påstår moskén vara ett föredöme för integration och s k svensk islam.


7. Den misshandelsdömde muslim som fick rehabiliteringspraktik vid moskén, . .-. : försök om möjligt få tag på domen mot honom ang hans misshandel av sin fd fru och sina barn. Den förtjänar att spridas. Att ta del av vad han utsatte dem för är skrämmande, dock ej lika skrämmande som det faktum att BB och imamen A C (som var huvudpersonen vad gällde agerandet att få . .-. till moskén) så snart efter misshandelsdomen knöt . .-. till moskéns verksamhet på nytt. Detta kan vidimeras via dokument.


8. Studera också vilken roll A-L Ws sambo, BF, har i moskéns verksamhet. BF var bl a ansvarig för upphandlingen av kameraövervakningssystemet och har erhållit omfattande ersättningar som s k konsult i olika frågor.


9. Jag kan inte uttala mig om huruvida uppgifterna i anmälningarna till Skolverket är sanna i samtliga delar, då jag inte har samma insikt i skolfrågor. Dock förefaller de exceptionellt trovärdiga och initierade, från båda anmälarna. Jag sätter dock liten tilltro till att Skolverket genomför någon seriös granskning, inte minst för att huvuddelen av kollegiet enligt uppgift delvis tvingats, delvis frivilligt påtagit sig en martyrmentalitet plus att en av skolans tydligaste kritiker slutade vid årsskiftet. Detta är bara några iakttagelser kring svårigheter att vidimera mina påståenden. Det är delvis så moskén klarar sig i det att det, år efter år, hankar sig fram på saker som oftast ej kan bevisas. En vedertagen uppfattning bland media, polis etc är att .. drivs av två behov: pengar och publicitet. SÄPO ser inte .. som något terrorhot, snarare som en fifflande skojartyp (dock ett ekonomiskt fiffel som pågått år efter år och ökat i omfattning: lägg samman all kritik mot samtliga årsbokföringar, inkomster från skolpeng samt regeringens bidrag och det oredvisade Equalprojektet). Notera också att .. ljugit om sin ålder då han folkbokförde sig: .. är två år yngre än den folkbokförda åldern, kanske för att kunna kvittera ut ålderspension tidigare än han egentligen skulle. Jag kan berätta delar och/eller peka er i rätt riktning kring granskning, men kan av skilda skäl inte berätta Allt. I det galleri av skuggor som BB omger sig med rekommenderar jag er att granska t ex hans dotter, SW och A-L Ws sambo. Moskén är ett pussel av många bitar kring BB, AC och A-L W, många av dem i stort okända i sin betydelse. Som ni redan förstått handlar ett grävande arbete kring moskén mer om att avslöja ..s struktur kring maktbygget och hur han utnyttjar det svenska samhället ekonomiskt: genom lögner, bristfällig bokföring etc, där han ständigt använder sin religions-politiska trovärdighet som integrationskämpe. Som ni också förstått handlar nästintill alla oegentligheter vid moskén om ekonomi. Det är svårt att vidimera saker, personer vill inte uttala sig osv, men för att blottlägga .. som den fifflare han egentligen är Måste denna fasad skalas av. Försök att se helhetsbilden i ett ovanifrånperspektiv i arbetet kring moskén. Det finns ett otal distraktioner som bara leder till återvändsgränder (t ex EA, en hängiven konvertit men utan några som helst överraskningar).


Med vänlig hälsning En Iakttagare


2008-03-18

Rosengårdsskolans imam försvarar islamologikurs


Bloggen Muslimska friskolan berättade 12 mars om hur lärare ska botas från islamofobi i en ny kurs på Malmö högskola:


Bloggen tipsade Sydsvenskan och Skånskan om den nya unika kursen. Sydsvenskan har valt bort att skriva om den, men i dagens Skånska Dagbladet intervjuas både kursföreståndaren islamolog Jonas Otterbeck och Rosengårdsskolans imam Ali Ibrahim om kursen. Jonas Otterbeck sitter även i styrelsen för Spiritus Mundi som genomför de kontroversiella saudiskolresorna. Ali Ibrahim har tidigare ställt sig positiv till den terroriststämplade organisationen al-Haramains sponsring av moskéer i Sverige.


Otterbecks hela mål med kursen är att ta bort fördomar om islam för lärare, jurister, hemtjänstpersonal med flera. Ali Ibrahim försvarar kursen med att islam inte har med terrorism att göra.


Men vad ska en sådan här kurs vara bra för, när det verkar som om 80 % av all jordens terrorism utförs i islams namn? Polisen får hela tiden slå till mot vanliga muslimer som för över pengar till terrorismkonton. På Rosengård finns källarmoskéer som övervakas av polisen för att de smugglar in vapen som ska användas mot meningsfiender. Polisen avsätter resurser för att spionera mot de källarmoskéer som för ut extrema åsikter. Ali Ibrahim samarbetar via Rosengårdsskolan med just en sådan källarmoské som polisen bevakar och låter sina högstadieelever få föreläsningar därifrån. Sådant kursinnehåll har Malmö högskolas islamolog inte tillgång till. I stället ska han för skattebetalarnas pengar babbla för tjänstlediga om hur de ska tycka bättre om islam. Fullständigt bortkastade pengar.


Källa, Skånska Dagbladet tisdag 18 mars 2008:


Sveriges Radio Malmö följer i eftermiddag 18 mars 2008 upp med en artikel om islamologikursen och intervjuar Jonas Otterbeck:
I
I
Länk till intervjun där Jonas Otterbeck förklarar att "islam är ett tema i det liv man lever i Skåne":

2008-03-15

Rosengårdsskolans imam välsignade MFF


"Om en månad kommer första numret av Gringos månadsmagasin i Malmö. Men man har redan smygstartat på webben och med pr-jippon. I går stod Gringo bakom att Malmö FF välsignades av präster från tre religoner!"

"Imam Ali Ibrahim vände sig personligen till spelarna. - Malmös ungdomar ser er som förebilder, och ni skänker tolerans och harmoni. Må Gud hjälpa er att nå ert mål."


Källa, Journalisten om Skånska Dagbladets bilaga Gringo fredag 14 mars 2008:


Ali Ibrahim är kultursekreterare på Rosengårdsskolan och har en egen källarmoské i Lund. Ali Ibrahim är positivt inställd till terrorstämplads finansiering av svenska moskéer, i motsats till den muslimska friskolan Ögårdsskolans rektor och Islamic Centers VD Bejzat Becirov:

"Den åsikten delar han med en annan av Malmös framträdande muslimer: Ali Ibrahim, som är anställd som kultursekreterare vid Rosengårdsskolan men också är verksam som imam. – Det var synd att Bejzat tackade nej till erbjudandet. al-Haramain är en stiftelse som vill hjälpa till med pengar utan att styra allt för mycket. De ville att moskén skulle vara för alla muslimer, inte bara att en person styr som idag.

Men al-Haramain är ju terrorstämplat av FN?

– Är de? Det visste inte jag. Jag vet att de fortfarande verkar aktivt i alla fall, att de fortfarande stödjer moskéer."


Källa, Sydsvenskan 6 februari 2006: