Försvarets strategi för Islamic Center

Islamic Centers personal förklarar vidare hur försvarets strategi är upplagd, genom att jämföra förundersökningen med vad som sägs vid moskén i Malmö:

Ordföranden för moskén visar för tillfället ett närmast demonstrativt glatt humör mot anställda och besökare på Islamic Center. Samtalen han ringer är många och det är uppenbart att det pågår en smått febril aktivitet inför rättegången om grovt bokföringsbrott senare i år. Försvarets linje, som lanserades redan i förundersökningen, men som nu ytterligare förtydligats tycks i dagsläget gå ut på följande:

1. Ordföranden har handlat i god tro. Han har utifrån externa referenser anlitat personer att sköta bokföringen och redovisningen och utgått från att så skett. Då han sökt kontrollera bokföringen har denna aldrig varit fullständig, eftersom verifikationspärmar varit på villovägar.

Att personer han anlitat ej levt upp till de krav som myndigheterna ställer på bokföring/redovisning har upptäckts försent av honom, först när skadan varit skedd. Ordföranden har erkänt att han själv saknar kompetens för bokföring och redovisning på den nivå som behövs. Under vissa perioder, då ordföranden ej kunnat hitta någon som ansvarat för bokföringen, har han efter bästa förmåga försökt samla redovisningen. Naturligtvis uppstår det brister i ett sådant akut läge, eftersom ordföranden – som han ju erkänt – saknar utbildning för bokföring.

2. Förbättringar har skett sedan årsbokslutet 2006. Ordföranden och advokaten kommer att påstå att anmälan i stort avser förfluten tid och att situationen nu förändrats. Exempel på kontakt med bokföringsfirmor kommer att lämnas. Ordföranden kommer troligen att säga:

”Sedan kan vi ju aldrig veta om de klarar av jobbet eller ej, men det kan jag ju inte veta i förväg”.

Ordföranden och advokaten kommer också att försöka härleda skulden för den dåliga bokföringen till andra personer samt till den instabila situation som rått sedan moskébranden år 2003:

att detta kaos förföljer dem;

att allt fick rekonstrueras;

att man bytt revisor sedan dess;

att det varit ett antal personer inblandade i bokföringen och så vidare.

3. Ordföranden kommer öppet att vädja om hjälp från till exempel kommunen eller myndighet för att få hjälp med den framtida bokföringen och redovisningen. Han är villig till något slags övervakat samarbete kring bristerna. Vid ett tillfälle har han sagt:

”Om samhället nu tycker att vi gör fel så måste ju samhället kunna erbjuda oss hjälp så att vi gör rätt i fortsättningen”.

Kort sagt: Ordföranden har inget ansvar för alla felaktigheter, men räknar kallt med att staten framöver på något sätt tar hand om problemen. Detta är det socio- och emotionskulturellt mest genomtänkta draget från ordförandens sida. Genom att öppet erkänna (andras) brister i de fel som begåtts och samtidigt öppet vädja om hjälp kommer han på så sätt att liera sig än närmre med till exempel Malmö stad eller myndighet, vilket är en strategisk-politisk fördel för honom.

Här finns också en möjlig integrationsvinkling, men framför allt visar den på insikt och ödmjukhet hos ordföranden: Vi klarar inte av detta själv, hjälp oss! Naturligtvis är det ett spel för gallerierna. Men det är ett politiskt spel som säkerligen väcker mersmak hos många politiker. Det desarmerar också en stor del av kritiken mot honom och ger ett fokus på något annat: en bättre framtid. Låt oss dra lärdom av det förflutna, men sedan lämna det.

Troligtvis kommer det att finnas politiska påtryckningar på en så mild dom som möjligt. Att vädja om hjälp från stat, kommun och/eller ansvarig myndighet är som att stryka ett stort svart streck över det förflutna, menar ordföranden.

4. Ordföranden har gjort så mycket för integrationen och är en sådan profil för ett mångkulturellt liberalt samhälle att han måste få fortsätta sitt arbete. Om en fällande dom resulterar i krav på entledigande av styrelsen kommer ordföranden att referera till att det inte finns någon annan som kan ta vid. Här räknar han kallt med att många av hans politiska kontakter kommer att sluta upp vid hans sida. Navet i hela resonemanget är:

”Jag vet att det begåtts misstag, men vi försöker förändra det och jag vädjar om er hjälp!”.

På så sätt kommer ordföranden att få det att verka som om han sätter islam och Islamic Centers intressen före sina egna intressen. Moskén som signalsymbol är alltför politisk viktig för att utsätta Islamic Center för allvarligare sanktioner. Det visar ju granskande myndigheters flathet under alla år man konstaterat att årsredovisningar lämnats in alldeles försent, utan någon kraftfull motåtgärd.

Kan ordföranden tona ner sin egen betydelse (åtminstone för ett tag) och spela på muslimernas behov av församlingen ökar möjligheten för ansvariga att tona ned åtgärderna mot ordföranden. Som med allt annat han gör är detta ett skådespel, där han med tiden kommer att få överenskommelsen att rinna ut i sanden. Samtidigt räknar han med att den massmediala bevakningen successivt dör ut efter rättegången, vilket är ett rimligt antagande. Lyckas han få den hjälp han vädjar om kommer vi på sin höjd, efter sex till tio månader, att i Sydsvenskan få läsa ett reportage om hur mycket bättre allting går nu och hur ordföranden glädjer sig över samarbetet. Enligt en person på Islamic Center har ordföranden sagt:

”Låt oss bara komma förbi rättegången, så ordnar vi allt”.

Minimistraffet för grovt bokföringsbrott på sex månaders fängelse skrattar han bara åt och säger:

”Inte skulle de spärra in en gammal gubbe som mig!”, men också:

”Det kommer aldrig att hända, de vet att utan mig fungerar det inte här”.

Idén att officiellt samarbeta med kommun eller granskande myndighet är taktiskt riktig. Deras närvaro skulle inte begränsa hans reella ekonomiska rörelsefrihet. Är det något ordföranden visat – och som förundersökningen understryker – är det hans kompetens vad gäller att öppna hemliga konton och fylla dem med pengar, utan någons vetskap. Att be om hjälp med bokföringsrutiner eller den mer öppna delen av redovisningen är ett litet pris att betala för ordföranden.

Denna strategis fyra punkter är på pappret oklanderlig som vapen för att ordföranden ska få en så mild dom som möjligt och att han tillika ska få så mycket positiv publicitet som möjligt. Dels avleder han uppmärksamheten kring sin egen person och det han gjort. Dels visar han sig öppen att motta extern hjälp som en slags garant (som han tillika vädjar om). Dels lierar han sig med kommunen och/eller ansvariga myndigheter i någon överenskommelse om insyn, som i slutändan ger honom ökad politisk prestige. Lyckas han med allt detta kommer ingen att föreslå att han lämnar VD-posten. Det har diskuterats möjligheter att VD:n ej ska vara styrelseordförande, det vill säga att ordföranden symboliskt (men i en konkret tom gest) låter någon annan bli styrelseordförande. Mer information kring detta saknas för tillfället, men frågan har diskuterats.

Genom denna försvarstaktik utnyttjar ordföranden till max den politiska korrektheten gentemot sin blågula islam, lyckas skifta fokus från försvunna miljoner och brottslig bokföring till integrerande samarbete för Sveriges bästa och kommer, efter ett tag i skamvrån, ut hel och ren och med troligtvis förstärkt position som den liberala islams företrädare i Sverige.

Denna utgång känns onekligen lika bisarr som den verklighet som visas upp i förundersökningen, men är tveklsöt ett propagandanummer utan motsvarighet i Islamic Centers historia hittills. Låt oss hoppas att åklagaren och tingsrätten ej förs bakom ljuset så lätt samt att kommunala och statliga politiker ser de svartvita bevisen i förundersökningen för vad ordföranden är. Att deras åtgärder låter Islamic Centers framtid bli en framtid som inte förknippas med ekonomiskt fifflande, uppenbara bokföringsbrott, omfattande redovisningsbrister, avsaknad av omdömen i ett antal frågor och så vidare.

Det är möjligt att ordföranden en gång i tiden var en tillgång för Islamic Center. De senaste åren har han emellertid enbart varit en belastning för verksamheten. Den hjälp vi behöver handlar inte om hjälp med bokföring. Den handlar uteslutande om hjälp med att avskilja ordföranden från alla mandat rörande Islamic Center.

Från insidan