Islamic Center följer upp förundersökningen

Idag följer personalen på Islamic Center i Malmö upp förundersökningen med mer information om bokföringsbrottet i åtalet:

Notera att Ylldes Linani, som ordföranden Bejzat Becirov anställt för att sköta bokföringen för Islamic Center och som han sedan i stort undvikit vad gäller att svara på frågor, poängterar att de enda som har insyn i den muslimska friskolan Ögårdsskolans löneutbetalningar är ordförandens dotter samt någon som heter Bo (Ylldes minns inte efternamnet). Bo är i detta fall biträdande rektorns sambo. I förhöret uppges att Bo designat ett eget Excelprogram som bara han och prdförandens dotter har tillträde till (något Ylldes Linani idag enbart ska vara tacksam för, min anm).

Bo är också ansvarig för inköp och funktion av det övervakningssystem av kameror som vid hela två tillfällen med kort mellanrum inte lyckades fånga någon av de påstådda attentatsmän som försökte sätta moskén i brand hösten 2005. Flertalet av kamerorna är inte synliga för blotta ögat. Just vid det fönster som krossades och där brandfarlig vätska slängdes in fanns tillika ingen kamera. Det märkliga är att just detta fönster krossades vid båda påstådda brandattentat. Sannolikheten att en främmande gärningsman eller kumpaner två gånger i rad skulle hitta just det enda fönster, som låg utanför övervakningskamerornas räckvidd, är onekligen fantastiskt. Notera också att ingen inspelning från de övriga kamerorna gick att använda, eftersom de för kamerorna ansvariga ställt in kamerorna just mot omgivande strålkastare så att ingenting syntes på inspelningen.

Bo finns också ofta med i bakgrunden vad gäller inköp och troligen också i producerandet av mycket av det material biträdande rektor framför muntligt vid olika informationer och föreläsningar samt skriftligt. Vän av ordning undrar givetvis om det inte föreligger någon jävsituation när sambon till biträdande rektor tillika bland annat ansvarar för utbetalning av hennes lön och den enda andra person som tillåts insyn i detta speciellt utformade löneprogram är ordförandens dotter, tillika suppleant i Islamic Centers stiftelses styrelse som också regelvidrigt skrivit under årsredovisningar? De etiska frågetecknen är många och förhoppningsvis något såväl biträdande rektor för Ögårdsskolan som hennes sambo Bo kan begrunda i sin bostadsrätt i Västra hamnen.

I förhöret med ordföranden säger han att ”Numera så betalar församlingen hyra för lokalerna som hyrs utav Islamic Center för att bedriva skolverksamhet”. Den meningen visar i ett nötskal hur ordföranden rört ihop stiftelsens, församlingens och Ögårdsskolans ekonomi till en enda gröt. Församlingen betalar sålunda hyran för de lokaler där Ögårdsskolan har sin verksamhet, lokaler som stiftelsen äger?

I förundersökningen på sidan 49 menar ordföranden att det finns många beslut kring ekonomiska transaktioner nedtecknade i protokoll som förevisats vid revisioner. Det vore intressant om Åklagarmyndigheten pressar ordföranden på denna punkt och ber honom framlägga samtliga protokoll för dessa transaktioner. Bokföringen har alltså, enligt ordföranden, till stora delar förts i styrelseprotokollen för stiftelsen och församlingen. Den bokföringsmetod ordföranden beskriver är den optimala metoden för att undvika insyn, undvika faktisk bokföring samt vara säker på att mycket av de gjorda transaktionerna riskerar att aldrig bokföras.

Ordförandens beskrivning av postsortering och hur posten delades upp mellan stiftelse, församling och Ögårdsskolan är närmast en utopi. Ordföranden har själv ett antal gånger tagit kuvert med bland annat fakturor, som sedan bara blivit liggande, utan att han informerat de som ansvarat för sorteringen.

Ordföranden har vidare inte visat respekt för bokföringsrutiner. Han har fortsatt enligt sitt gamla system, trots nyanställda som skulle ta hand om bokföringen. När han pressas skyller han på att han stuckit huvudet i sanden, litat på folk och att han aldrig haft möjlighet att fullständigt kontrollera deras arbete. Mot detta står uppgifter från bokföringsansvarig samt revisor om ordförandens otillgänglighet, ovilja att svara på nödvändiga frågor och hur påpekanden om allvarliga brister i bokföring och bokslut år efter år påpekats. Likaså hur överlämnad redovisning gjorts i plastkassar, totalt osorterade och utan rimlig kontext.

Ordföranden har uttryckligen valt att inte samarbeta med de ansvariga för bokföringen, utan försökt glida undan på sedvanligt manér. När katastrofen så är ett faktum skyller han på ansvariga personers inkompetens och anser sig själv immun eftersom han litat på dem. Han anser sig också vara immun eftersom han gjort så mycket för integrationen i Sverige. Hans inställning fångas troligtvis ofrivilligt i förhörets inledning på förundersökningens sida 48, där han säger ”Becirov vill framföra att han under sina år försökt att leva efter de regler och samarbete med olika myndigheter som han tycker att han behövt göra”. Det är alltså ordföranden som bestämmer vilka regler och vilka myndigheter han ska arbeta efter, inte tvärtom. Här visar ordföranden ytterligare ett tydligt exempel på den totala nonchalans och överhöghet han verkar ha demonstrerat inför lagar, regler och myndigheter.

Avslutningsvis: i förundersökningen beskrivs de många dynamiska projekt som Islamic Center bedriver för att hjälpa integration, för att hindra ”ungdomar på glid” och andra behjärtansvärda insatser. Vissa av dessa projekt är mer eller mindre likstela och daterade. Ett av dem är ordförandens dotters ”Tjejsnack”, ett projekt som fick omfattande bidrag från stat och kommun och som utmynnade i en klichéartad pekpinneskrift. Projektet ”Killverket” handlar om att skapa meningsfull sysselsättning för invandrarpojkar med problem. Här finns också projektet ”Do it!” som syftar till meningsfulla möten mellan människor och deras familjer, ett projekt som känns lika hållbart och innehållsrikt som en såpbubbla.

Vidare finns här ett kompetensutvecklingsprojekt, "ANALYS", som riktar sig till småföretagare med invandrarbakgrund samt givetvis Equalprojektet. Hur många av dessa projekt som faktiskt är igång eller kan bedömas tillräckligt livskraftiga för att generera ett omnämnande är högst osäkert. Av Islamic Centers påstådda dynamik vad gäller projekt och integrationsåtgärder står i slutändan troligtvis endast möjligheten att få göra studiebesök på moskén och lyssna till imam Ayoub Chibli kvar, när all yttre fernissa tvättats bort.

Diffusa samarbete med Svenska Kyrkan kring ungdomar, som inte lett till något konkret, kan knappast anses vara levande projekt. Allt detta är ännu fler exempel på hur mycket kosmetika Islamic Center består av. Projekt som genererar viss uppmärksamhet bland politiker och olika instanser. Projekt som definitivt genererar projektpengar till inte minst ordförandens egen dotter och tidigare även till hennes nu före detta man, frilansskribenten och krönikören Stefan Whilde. Projekt som sedan försvinner och rinner ut i sanden, men vars skelett finns kvar i garderoben och används som exempel när den integrerande verksamheten ska beskrivas.


Från insidan