Beträffande måndagens 24 augusti 2009 blogginlägg Sverigedemokrat i Landskrona polisanmälde Islamic Center:
1. Du nämner några exempel på hur Bejzat Becirov bemött Sydsvenskans journalister, framför allt en journalist som tidigare arbetade på Sydsvenskan. Det finns som alltid med Becirov en uppsjö av hårresande exempel på irrationellt beteende kring journalister. Bland annat hur Becirov förföljde en journalist ut från sitt kontor, över moskéns innergård och mot parkeringen. Väl där satte Becirov sig i sin bil och körde sedan vid sidan om journalisten ifråga, medan han skrek ut svordomar och att han kände journalistens chef och minsann visste vad han gick för. Samtalet avslutades då journalisten hunnit en bit mot Jägersrovägen, då Becirov tryckte gasen i botten och körde iväg med skrikande däck.
Vid ett annat tillfälle sökte en journalist Becirov på dennes kontor vid sidan av moskén. Becirov såg journalisten komma på håll och sade då till imamen Ayoub Chibli att säga till journalisten att Becirov inte var på området. Därefter gömde Becirov sig i städskrubben bredvid sin kontorsingång. Där stod han och tryckte medan imamen försökte få journalisten att lämna lokalen.
"- Men Becirovs bil står ju på parkeringen, hur kan han då ha kört iväg?" undrade journalisten. Till slut slog imamen bara ut med armarna, som för att visa att han inte kunde argumentera längre. Journalisten avlägsnade sig och Becirov kom ut från garderoben.
Dessa är bara två välkända och internt vitt omtalade incidenter mellan Becirov och journalister. Notera också att VD:n vid ett antal tillfällen skrämt journalister med att han "känner folk" och att "det finns register" över journalister, som han påstår sig ha tillträde till. Var eller vad dessa register är förtäljer han dock aldrig. Allt tjänar givetvis till att skrämma journalister. Detta labila spel biter självfallet inte på granskande journalister. Becirov har också påstått att han VET att en viss journalist hade en piltavla med en bild på Becirov i mitten, eftersom Becirov sett denna då han besökte nyhetsredaktionen. Allt detta är givetvis nonsens och påhittat, som så mycket Becirov påstår för att väcka sympati.
2. Min privata tanke om innehållet i Sydsvenskans artiklar om Islamic Center är att dessa bygger på såväl grävande journalistik som källor inom och utom Islamic Center. Kort sagt: klassisk undersökande journalistik med olika källor. Det är uppenbart att folk som både arbetar och har arbetat inom något område på Islamic Center har talat med media och/eller polis/SÄPO.
Ett möjligt drag från Becirov är att han slutligen ställer upp på en utgråtande intervju i Sydsvenskan, på advokatens inrådan. Där kommer han att berätta om all förföljelse, om brandattentat och om hur allt han vill är att hjälpa integrationen. Att rubriken på detta skulle vara "Becirov gör en pudel" kommer emellertid aldrig att hända. Becirov kommer aldrig att erkänna någon skuld i något, hur motbevisad han än är eller blir. Dock finns det givetvis strategiska poänger för honom att hämta genom att bli intervjuad. Låt oss hoppas att det i så fall blir av en journalist som inte låter sig dompteras av Becirovs svada och ologiska påståenden. Allt beror i slutändan på hur överslätande tidningen ifråga vill vara när det gäller sanningen om Islamic Center.
3. Becirov visar ingenting utåt på Islamic Center. Tvärtom är han mer leende och skrattande än någonsin. Han har sedan terminsstarten hösten 2009 synts en hel del både i personalrummet och ute på skolgården på den muslimska friskolan Ögårdsskolan leende och skämtande. Beteendet känns igen och är en av Becirovs återkommande krishanteringar, att le och bagatellisera.
Mer nervöst orolig tycks biträdande rektor för Ögårdsskolan vara, då Becirovs kommunikation med henne just nu är obefintlig. Hon står tillika inför personalproblem på grund av olika ledigheter hos lärare, vakanser hon nu i första hand försöker fylla internt med icke-utbildad skolpersonal (lönebidragare på Islamic Center) för att spara pengar. En lärare som ringde henne utifrån tips om jobb från en av de lärare som nu ska vara ledig undrade hur pass ekonomiskt säker skolan var att jobba på, med tanke på den senaste tidens skriverier om grovt skattebrott. Beskedet den uppringande läraren fick var att "Det där är inget problem och i alla fall ingenting som påverkar skolan, det står så mycket i tidningarna". Ett något magstarkt uttalande med tanke på att Ögårdsskolans ekonomi till så stor del gått rakt in i Islamic Centers ekonomi, där den till stora delar försvunnit.
Jag återkommer med några iakttagelser beträffande förundersökningen, då jag läst klart den. Det finns givetvis saker i den att kommentera och utveckla.
Från insidan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar