Närpolisen i Rosengård ringde miljöförvaltningen i Malmö. Polisen ville ha med sig en livsmedelsinspektör till Västra Skrävlinge kyrkoväg. Utanför den stora moskén i Malmö säljs livsmedel illegalt. Två lastbilar har med frukt och grönt från plantager i Makedonien. En reporter från tidningen Metro följer med polisen och livsmedelsinspektören. Myndigheterna har dessutom tagit med sig en tolk.
Fredag 7 oktober 2011 slår den gemensamma insatsen till. Miljöförvaltningen går in i moskén och fiskar Islamic Centers VD på uppgifter. Bejzat Becirov förklarar att han ser sina landsmäns parkering av lastbilar med försäljning av livsmedel som förfärlig. Som rektor för den muslimska friskolan Ögårdsskolan säger han att livsmedelsförsäljningen stört skolbarnen. Skolbussarna kommer inte till när de två makedonska lastbilarna blockerar gatan med sin försäljning och olagliga långtidsparkering.
Men de makedonska försäljarna använder moskén för att tvätta sig i. Livmedelsinspektören blir misstänksam mot Becirovs svar och undrar varför Becirov inte ringt vare sig miljöförvaltningen, polisen eller gatukontoret en enda gång. Lastbilarna har ju varit här i flera månader. Becirov lovar då att ringa om han ser lastbilarna igen. Miljöförvaltningen har alltså ett muntligt avtal med makedoniern Becirov, att han ska sladdra på sina makedonska landsmän i lastbilarna. De som säljer frukt och grönt till moskéns besökare.
Polisen och miljöförvaltningen lyckas först inte få bort den av de två lastbilarna som är kvar på fredagen. Myndigheterna har efter allmänhetens klagomål varit på plats fem gånger. Inte en enda gång har polisen utdelat böter. Polis och miljöförvaltningen har känt till problemet i flera månader. Efter flera påtryckningar från bloggen Muslimska Friskolan med krav på samordning ger de med sig. Men det sitter långt inne. Gatukontoret ville inte åka dit utan hänvisar till polisen, som hänvisar tillbaka till gatukontoret. De båda skyller på miljöförvaltningen som skyller på polisens tillståndsenhet, som skyller på Rosengårds närpolis, som skyller på gatukontoret. Polisens trafiksektion skyller på att de inte kan göra något. Polisen vill inte jaga grönsaker sa de. En ridande polis i närområdet vägrade rida bort till moskén utan fortsatte i promenadtakt sola sig och sin häst i rakt motsatt riktning utan att ha något annat ingripande förestående. Samtliga malmömedier hjälpte makedonierna genom att vägra skriva om den illegala försäljningen. Bloggen Muslimska Friskolan insåg att så här kunde det inte fortsätta utan krävde en gemensam aktion av myndigheterna.
I dessa båda bloggposter bevisas att problemet existerat sedan juni månad 2011 utan att någon bötfällts:
När den unga kvinnan från Rosengårds närpolis fredag 7 oktober 2011 ska avhysa den makedonska lastbilen blir hon totallurad av makedonierna. De har stängt lastbilens bakdörrar så att frukten och grönsakerna inte syns. Livsmedelsinspektören vill se vad som finns inuti lastbilen. Flera makedonska män uppmanas av tolken att öppna dörrarna och att flytta lastbilen. Makedonierna vägrar och hittar på följande historia som myndigheterna dumt nog köper. Makedonierna påstår att de bara vaktar lastbilen. Myndigheterna frågar åt vem. Makedonierna svarar att de inte vet vad han som kör lastbilen heter. De säger att han har nycklarna och därför kan de vare sig öppna bakdörrarna och visa lasten eller köra bort lastbilen. Polisen säger att lastbilen måste bort. Då svarar makedonierna att den inte startar.
Den kvinnliga närpolisen låter därför lastbilen och makedonierna slippa böter. I efterhand vill den kvinnliga närpolisen på Rosengård inte förklara varför hon inte utdelat böter. Hon vägrar svara på om hon kände till att polisen varit där flera gånger tidigare. Näsvist frågar hon vad det spelar för roll. Som svar får hon, att polisen kan låta någon slippa böter en gång, men inte om brottet upprepas. Miljöförvaltningen berättar att den kvinnliga närpolisen inte vill följa med in till moskén och tala med VDn Bejzat Becirov. Kanske har hon lärt sig i Rosengårds närpolis kurs i arabiska och muslimsk kultur att inte stöta sig med islam och moskéer?
Makedonierna berättar för myndigheterna att de sover i lastbilen vid moskén. Hygienen sköts i moskén, trots att moskéns VD märkligt nog påstår att han anser att lastbilsmännens närvaro är förfärlig.
Bejzat Becirov avslöjar för miljöförvaltningen att han ofta sett lastbilarna vid sin moské. Några gånger har de varit borta, men kommit tillbaka dagarna därpå. Makedonierna berättar att de varit i Eslöv. Myndigheterna ser sin chans att nysta i deras nätverk och frågar vem de sålt till där. Makedonierna lurar myndigheterna enkelt igen genom att påstå att de inte minns varken vem de sålt till i Eslöv, var i Eslöv de varit eller namnet på företaget och hans namn.
Makedonierna är inte lätta att ställa till svars eftersom Makedonien inte är med i EU. Men brotten är begångna i Sverige och om dessa ljuger de. Myndigheterna frågar vilket företag i Makedonien som ligger bakom lastbilarna och affärerna. Makedonierna svarar inte. Bloggen Muslimska Friskolan vet att de makedonska speditionsföretagen står på lastbilarnas sidor med logotype, namn och telefonnummer. De återfinns enkelt via Google. Myndigheterna skriver upp registreringsnumret på lastbilen.
Livsmedelsinspektören kontaktar miljöförvaltningens jurist. Latbilarna har inget tillstånd att sälja livsmedel utanför moskén. Det bryter mot ordningsstadgan. Men för att åtalsanmäla makedonierna för brott mot livsmedelslagen krävs vittnen som kan intyga att makedonierna sålt livsmedel på samma plats minst tjugo gånger. Det har de med råga överträtt. Men så många gånger har varken polisen eller miljöförvaltningen varit där. Becirov hjälper inte myndigheterna utan säger sig inte veta hur många gånger de sålt. Lite då och då svarar Becirov. Inga moskébesökare vill heller vittna eftersom flera av dem är kunder och köper maten.
Ibland har en av lastbilarna stått på tomgångskörning flera timmar i streck utanför moskén. Inte heller då har någon från moskén ringt myndigheterna och klagat. Trots att Becirov menar att det är förfärligt.
Juristen på miljöförvaltningen har inga namn på de misstänkta, inga vittnen och inga iakttagelser om tjugo tillfällen.
Då händer något oväntat. Måndag 10 oktober 2011 dyker en av affärsmännen från lastbilarna upp på miljöförvaltningen. Han vill skaffa tillstånd för att fortsätta sälja vid moskén. Mannen pratar svenska, men är makedonier från början. Vad tror ni miljöförvaltningen gör för smart då? Jo, de säger att de tänker åtalsanmäla honom. Varpå mannen vägrar berätta vad han heter och vilket företag han jobbar för. Miljöförvaltningen instruerar honom att skaffa ett svenskt organisationsnummer. Makedoniern återkommer aldrig.
Miljöförvaltningen har fått ur makedonierna att deras säsong är kort, nämligen september till oktober. Miljöförvaltningen tycker därför att problemet är över för detta år. Ingen åtalsanmäls. Ärendet ligger på juristens bord.
Miljöförvaltningen säger att makedonierna aldrig kommer att få tillstånd att sälja vid moskén i Malmö.
Lördag 8 oktober 2011 är den sista lastbilen borta från moskén. Den kvinnliga närpolisen från Rosengård hävdar att det räckt att lastbilarna nu är borta. Inga böter behövdes. Men hur många hundratusen har makedonierna inte tjänat olagligt på dessa få månader mitt framför näsan på myndigheterna utan att lagföras? Skattemyndigheten har upprättat ett ärende, men inte satt dit en enda person.
Makedonierna viftade med en massa papper från svenska tullen. Trots det har myndigheterna inte lyckats anteckna ett enda namn på de misstänkta eller deras företag.
Reportern från tidningen Metro var med vid hela insatsen fredag 7 oktober 2011. Hon hade bett myndigheterna ta med henne när det var dags. Idag vägrar hon skriva en enda rad i tidningen om vad som hänt. Hon skyller på bristande resurser. Inte ens det hon såg eller att polis och miljöförvaltning var där eller att det var en insats vill hon skriva en notis om. Det skulle ta henne fem minuter. Men vad skulle hon då med att göra? Reportern skyller på att hela ärendet är för komplicerat. Hon säger att makedonierna betedde sig konstigt och att moskéns agerande är märkligt. Hon hänvisar till sin nyhetschef men tillägger att han inte har tid att tala med någon. Reportern säger att redaktionen på Metro är för liten för att skriva en notis om insatsen hon följde med på.
Sydsvenskan, Skånska Dagbladet, City Skåne, Sydnytt, TV 4 Malmö har flera gånger erhållit fakta om insatserna, polistillslagen, namn på myndighetspersoner samt företagsnamn på de makedonska försäljarna. Inte en enda artikel eller notis har skrivits. Tidningarna har svarat att detta är vardagsmat i Malmö och illegal grönsaksförsäljning platsar inte i deras tidning.
Miljöförvaltningen säger att de länge haft problem med en polack som sålt ägg från Polen på Möllevångstorget. De sa till hoom flera gånger, men han återkom bara dagen efter och dagen efter det. Trots att han varken hade tillstånd att sälja på Möllevångstorget och inte fick sälja ägg. Miljöförvaltningen ursäktar sig med att de inte kan klara makedonierna vid moskén när de inte klarar polacken vid Möllevångstorget. Miljöförvaltningen säger att grönsakerna och frukten vid moskén är lågprioriterat.
Från början ville inte miljöförvaltningen göra något alls åt makedonierna vid moskén. För bloggen Muslimska Friskolan förklarade myndigheten att det inte skulle vara någon idé att åka till platsen, för makedonierna skulle antagligen bara komma tillbaka dagen efter.
Bloggen Muslimska Friskolan har namn och telefonnummer till samtliga inblandade hjältar. Men misstänker att de kanske inte vill få uppgifterna publicerade här då de kanske inte är så nöjda med resultatet av sina insatser. Brottslingarna går ju totalt fria med kassar fulla av pengar.
Bloggen Muslimska Friskolan har förutom egna iakttagelser fått hjälp av en informatör och flera boende. Dessutom har bloggen själv varit på plats och köpt frukt och grönt av makedonierna för att få ur dem uppgifter. Grönsakskartongerna ställdes ut rakt ner på gatan, en våg placerades fram, priset räknades ut.
![[Valid Atom 1.0]](valid-atom.png "Validate my Atom 1.0 feed")
