Dialogen mellan Svenska kyrkan och Islamic Center

Mukhiddine Shirinov är imam på Islamic Center vid den stora moskén i Malmö. I Malmö stads Garaget mötte han kyrkoherden Ann Aldén från Västra Skrävlinge församling i Rosengård för en religionsdialog:

"Vi fick möta Ann Aldén, kyrkoherde i Västra Skrävlinges församling och Mukhiddine Shirinov, filosofie doktor i islamska studier. De delade tankar med oss om hur olika ledare för olika trosuppfattningar kan ta ansvar för ett gränsöverskridande där inkluderande är ett viktigt värde."

"Mukhiddine tog sin utgångspunkt i en deltagande medborgare. Många lever i utanförskap – hur kan vi arbeta för att skapa en större delaktighet i skola och förskola. Hur ska den Andre kunna relatera till en sekulär stat som inte bygger på religiösa värderingar som de är vana vid. Hur ska man komma till ett samhälle där det bygger på att vara delaktig – när man kommer från ett samhälle där man inte fick påverka. Det man gör i hemlandet fungerar inte här. Språket ett hinder? Språket är en nyckel att leva i svenskt samhälle, Okunnighet i svenska är ett hinder att delta. Brist på samverkan mellan föräldrar och familjer – hur kan vi skapa en gemensam miljö, en gemensam dialog mellan skolan och hemmet. Idag hamnar barnen i situationer om vad som är rätt eller fel. Det blir frustrerande för dem eftersom vad som är rätt och fel är olika hemma och i skolan. Detta kan resultera till att barn tappar sin tilltro både till sig själva och till den Andre. Hur kan vi bidra till att flera blir deltagande? Vi ska bidra till att bygga demokrati, vi har mycket makt och ansvar i hur vi arbetar – i framtiden kan våra barn och ungdomar vara mer delaktiga, Finns demokrati i klassrummet och i barngrupperna som de kan bära med sig som idé till de själva är vuxna.

Huvudpersonen är den som vill integrera sig – den enskildas ansvar – hur möter vi de extrema ståndpunkterna? Kommer man till ett nytt samhälle måste man lära om det samhället och lära sig hur det är – delta och påverka i samhället, ändra i det lilla och så mycket som demokratin kan tillåta. Vilka risker finns det i att vi möter varandra som muslimer eller kristna? Vi gör beteckningar av varandra. Det finns en risk, som om vi är fasta identiteter– vi nås hela tiden av det som är annorlunda än oss? Vi är inte fasta – vi är på väg. Det handlar om att respektera varandras olikhet men söka det som är likt? Att kunna möta andra är aldrig en risk? Möte med andra är alltid positiv, det vill säga möten där vi är intresserad av den andre.

Det behövs en religionsdialog – ett möte. Tron ett verktyg till förtroende, inte förtryckande som det i historien oftast visat sig vara. Plocka fram det sätt att vara religiös på som leder till fred och möten mellan människor, det är det enda anständiga sättet att vara kristen eller muslim på eller vilken religion det nu än handlar om – inte genom förtryck. Mötet kan resultera i vänskapsrelation – visa varsamhet och vänlighet, att bli intresseras av vad den andra tror. Kan det bli något gemensamt? Ett interreligiöst samarbete – hur kan det se ut? Hur kan vi visa hur samarbetet fungerar – hur visar vi hur det är, vilka goda krafter som verkar? Hur kan vi visa en ärlig bild om vad som pågår? Vad är det att växa upp? Vad är möjligheterna och vad är dilemmat? Vi behöver frotteras med det som är annorlunda. Vi lever i en multiplicitet och frågorna och utmaningarna är många. Vår utmaning är tilliten?

Att vara redo att förändras! Detta var några av de frågor och tankar som kom fram i dialogen mellan Ann och Mukhiddine."

Källa, Reggio Emilia-Institutet:

http://www.reggioemilia.se/svenska-natverket/dialogdagar/malmo/