2010-07-25

Slöjor i Malmö intervjuas



Rafeda Ali 33 år, Möllevången i Malmö intervjuas:


"Hur är det att leva med slöja i Malmö?

- De accepterar det inte. De tycker att alla som har slöja är terrorister. Min kompis som kör buss blir kallad terrorist av passagerare. Hon kommer hem och gråter."

"Min lärare på komvux sa det också, att jag skulle söka jobb i Rosengård. Jag blev besviken."

"Det finns många som tvingas ha slöja, mina bröder ville tvinga mig och det var därför jag inte ville ha den i mitt hemland."

" - Jag är tryggare om det är mycket invandrare. Om det bara är svenskar tänker jag att de kanske inte accepterar mig."

" - Det skulle nog vara lättare att få jobb utan slöja. Jag känner många irakier som inte har slöja och som snabbt fått jobb fast de inte har betyg."

"Hur ska du göra med dina döttrar, vill du att de ska ha slöja?

- Jag vill inte att de tar på slöja, inte om vi bor kvar i Sverige. Jag är rädd om dem, de är ju mina döttrar. De får det bättre utan slöja."



Ella Daoud 19 år, Rosengård i Malmö intervjuas. Hon är dotter till Ammar Daoud från Islamiska kulturföreningen:


" - Där är min fästman, säger Ella. Vi träffades i Libanon för tre år sedan och blev kära, vi kunde inte stoppa det. Han friade, men min pappa tyckte jag var för ung."

" - Sedan är det ju svårare att få jobb med slöja."

"Min äldsta syster har haft slöja sedan förskolan."

"Vad tycker du om förbudet av niqab i Frankrike?

- Jag tycker att man ska respektera hur folk vill klä sig, samtidigt kan jag inte förstå varför man vill gömma sitt ansikte. Fryser dom eller?"

"Många tycker att det är lite rasistiskt i Limhamn, det är bara svenskar där"



Mikaela Lundahl 29 år intervjuas. Hon är konvertit från Uppsala men bor nu på Augustenborg i Malmö:


"Men min man säger att många stirrar, särskilt arabiska män faktiskt, när de ser att jag är svensk."

"Sedan tycker jag att kristendomen har en så konstig syn på sexualitet, särskilt den kvinnliga, det är så totalt tabu. I islam är sexualiteten någonting positivt och normalt"

"Mamma sa rakt ut att jag var sjuk i huvudet och att hon inte ville visa sig ute tillsammans med mig om jag hade slöja."

"En kompis som också konverterat fick höra av sin pappa att hon 'skulle gå vid första slaget', någonting han inte sa till hennes syster som är gift med en svensk."

"Har man niqab och inte visar sitt ansikte kanske man måste acceptera att man inte kan ha alla jobb, inte i ett land där människor är vana att läsa ansiktsuttryck, men de kvinnor som har niqab brukar ändå inte vilja göra karriär."


Källa, Efter Arbetet sidorna 32 - 35 i nummer 28, fredag 16 juli 2010

Inga kommentarer: