Författaren och kulturarbetaren samt recensenten Stefan Whilde skrev en bok för ungdomar om August Strindberg. Enligt uppgifter ska den ha skrivits under Whildes tid på Islamic Center vid moskén i Malmö. Lärarna på den muslimska friskolan Ögårdsskolan fick reda på att boken om Strindberg skulle skrivas av Whilde som ett projekt. Islamic Center skulle ha Whilde hos sig i detta projekt. Då bestämdes att uppgiften skulle vara att skriva boken. Det var fritt fram för Islamic Center att disponera Whilde som de ville .
Varför lät Islamic Center Stefan Whilde sitta och skriva en bok om Strindberg och inte arbeta med andra arbetsuppgifter viktiga för moskén eller Ögårdsskolan? Antagligen för att Stefan Whilde var involverad i en av Islamic Centers VDs döttrar. Fortfarande bär hon Whilde som efternamn och sitter i styrelsen för Islamic Center. Så med guldsked fick han i lugn och ro sitta på kammaren och skriva sin bok. Det finns uppgifter som bekräftas av myndigheterna om att skattepengar betalade projektet som bestod i att skriva denna bok. Alltså har inte Whilde producerat en bok utan fått betalt för att skriva den av skattemedel. Men det verkar inte recensenterna veta om. Nedan ett utdrag från SvD som ändå skriver ned boken och undrar vad den är bra för:
"Är det något som litteratur-Sverige inte lider brist på så är det väl framställningar av August Strindbergs liv och leverne. I kölvattnet efter Gunnar Brandell, P O Enquist, Olof Lagercrantz etcetera har nu Stefan Whilde valt att ge ut en biografi över Strindberg, denna gång med det underförstådda syftet att visa hur relevant eller rentav föredömlig Strindberg var i sin attityd som författare.
Whildes bok ägnas mestadels åt att rekapitulera redan kända fakta om Strindbergs liv på ett sätt som i bästa fall tilltalar de många gymnasister som än i dag producerar uppsatser om Strindberg. Whilde har nämligen ansträngt sig för att skriva "ungdomligt" och använder därför ord som "spänn" i stället för "kronor", "käka" i stället för "äta", "släppa" i stället för "publicera"."
Källa, Svenska Dagbladet 18 september 2006:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar