Lagmannen för Malmö tingsrätt Eva Wendel Rosberg motiverar sitt beslut att låta Islamic Centers imam fortsätta som nämndeman.
Lagmannen anser att nämndemannen inte fått några klagomål på sig i januari och februari 2011. Men då kände ju ingen till hans åsikter om homosexualitet eller sharia heller. Och de som kände till hans åsikter visste inte att han var nyutnämnd nämndeman, eftersom den uppgiften inte publicerades på webben förrän Malmö stad lagt ut uppgiften på sin hemsida i mars 2011. När åtalade träder in i rättssalen berättar ingen heller namnen på nämndemännen.
Lagmannen påstår att de flesta tycker som hon. Men lagmannen kan inte räkna upp en enda person som tycker som hon.
Lagmannen säger att uppgifterna om nämndemannen kan komma att användas igen, om det framkommer klagomål på honom. Men hur kan lagmannen då ge honom sitt fulla stöd om uppgifterna om honom noteras?
Lagmannen inskränker inte nämndemannens möjligheter att döma i mål om homosexualitet. Varför kallade hon då nämndemannen till sig efter att ha läst hans uttalanden om homosexualitet?
Lagmannen anger att det blir upp till rätten att anmäla om jäv uppstår. Det är inte lagmannens uppgift. Lagmannen hänvisar till uppsatta listor med nämndemännens namn. Varför lastar lagmannen över ansvaret till åtalade, försvarare och nämndemanskollegor, samt domare att ta beslut i en fråga hon själv inte vill yttra sig i.
Lagmannen säger sig ha fullt förtroende för nämndemannen, men kan inte förklara vad det är som är förtroendeingivande hos en nämndeman som kan tänka sig att i framtiden införa det konkurrerande rättssystemet sharia.
Lagmannen utlovade ett pressmeddelande om sitt beslut. Något sådant har inte kommit. Varför inte?
Lagmannen kallar upprepade tillfällen den aktuelle nämndemannen för domare. Har en domare och nämndeman inte skilda arbetsuppgifter och anställningsvillkor? Eller är de identiska? Eller har nämndemannen på två veckor utbildat sig till jurist och gått domarskolan?
Lagmannen säger att hon hoppas allmänheten har förtoende för nämndemannen. Men hon kan inte påvisa förtroende någonstans ifrån.
Alla de kritiska tidningsartiklarna som avslöjar imamen och nämndemannens åsikter har lagmannen en klar åsikt om. Lagmannen förklarar att det beror på att pressen antagligen håller med henne om att nämndemannen är bra.
Lagmannen har sagt åt journalister, att om de har fler frågor så är de välkomna att höra av sig igen. Eftersom de inte gjort det anser lagmannen att journalisterna håller med henne fullt ut i hennes beslut. Märkligt nog sa lagmannen dagarna innan beslutet, att hon inte fattar beslut baserat på vad som står i media. Varför lutar sig lagmannen i efterhand på media helt plötsligt? Och förstår inte lagmannen att media inte kan skriva mer om saken, eftersom lagmannens beslut inte går att överpröva hur knasigt beslutet än månde vara? Förstår lagmannen inte heller att media rapporterat för att nämndemannens uttalanden var anmärkningsvärda och inte beundransvärda?
Bör allmänheten följa lagmannens vokabulär och framledes tilltala Islamic Centers imam domare när han träder in i Malmö tingsrätt? Kallas alla som dömer formellt för domare? Även nämndemännen? Är det Malmö tingsrätts lagmans uppfattning?
Lagmannen har ingen chef. Tingsrätterna är självständiga enheter. Därför kan Domstolsverket inte ha några synpunkter på lagmannens beslut. Lagmannens beslut är alltså envåldigt. Ingen styrelse kan granska det. Ingen kan överpröva det. Hur kan någon då vara säker på att lagmannen träffat rätt beslut?
Malmö tingsrätt har uppmanat kritiker att kontakta socialdemokraterna för att partiet självt ska besluta om lagmannen är lämplig. Varför uppmanar tingsrätten till det om en nämndeman man har fullt förtroende för?
Lagmannen beskyller Malmös andratidning för att ha klippt bort resonemang, så att hennes uttalanden misstolkas.
Lagmannen säger att när nämndemän eventuellt kunnat skada domstolars anseende, så menar hon inte imamen och nämndemannen vid Malmö tingsrätt. Det är sverigedemokrater som lagmannen syftade på.
Lagmannen berättar att Malmö tingsrätt tagit emot flera mejl om imamen som nämndeman. Hon anser att mejlen är skrivna av personer som har fördomar mot muslimer.
Lagmannen har inte frågat nämndemannen om hans syn på homosexualitet. Hon tänker inte göra det heller.
Lagmannen säger att det ska mycket till innan en nämndeman kan skiljas från sitt uppdrag. Men i ett fall i en annan svensk domstol förlorade en nämndeman sitt updrag när han sade sig föredra straightkultur framför gaykultur.
I ett annat färsk fall sa lagmannen i en annan svensk domstol, att en nämndemans personliga åsikter är irrelevanta för om den får döma. Varför gjorde Malmö tingsrätts lagman det motsatta beslutet att kalla till sig imamen för att tala med honom, om nu personliga åsikter saknar betydelse? Vilken av de två domstolarnas lagmän har rätt? Båda kan inte ha rätt eftersom de fattat motsatta beslut i samma fråga.
Lagmannen motiverar i Skånska Dagbladet, att nämndemannen inte uttryckte sina personliga åsikter utan hänvisat till Koranen. Därför är han inte olämplig som nämndeman. Men hur vet lagmannen att nämndemannen hänvisade till Koranen och inte sina personliga åsikter? Lagmannen erkänner att hon inte själv vet om det står i Koranen eller inte. Ändå hävdar hon att nämndemannen hänvisat till Koranen.
I Koranen står inte någonstans talat om homosexuella. På Internet finns webbtjänsten Koranens budskap utlagd i sin helhet. Den som söker där finner inga träfar vare sig på homosexualitet eller homosexuella. Alltså hänvisade nämndemannen inte till Koranen utan till sina personliga åsikter.
Lagmannen vill ändå inte ompröva sitt beslut. Lagmannen säger att det måste finnas massvis av tolkningar av Koranen och därför vill hon inte ta upp frågan.
Men nämndemannen sa i TV4 inte att han tolkar Koranen så. Han sa att det står i Koranen om homosexualitet. Lagmannen ombeds då att be nämndemannen visa var det står i Koranen. Lagmannen vägrar.
Lagmannen ombeds att i stället be en utomstående islamolog visa var det står i Koranen om homosexualitet. Lagmannen vägrar även det.
Lagmannen börjar nu i stället att skylla på Bibeln och säger att det står illa om homosexuella i Gamla Testamentet. Därför tycker hon det kan vara okej för en muslimsk nämndeman att uttrycka sina åsikter om homosexuella.
Lagmannen är lätt irriterad över uppståndelsen.
Lagmannen menar att det inte spelar någon roll om någon kan påvisa att hon haft fel i sina slutsatser hon grundat beslutet på. Hennes beslut kvarstår oavsett om hon har rätt eller fel.
Lagmannen finner inte att hennes beslut har någon påverkan på homosexuellas rättighet att bli korrekt dömda i Malmö tingsrätt av nämndemannen. Varför har då flera homosexuella beskrivit nämndemannens uttalanden i oroliga ordalag?
Lagmannen efterlyser att kritiker mot nämndemannen bör veta vad de talar om och ha kunskaper om Koranen eller islam. Själv säger sig lagmannen inte ha kollat upp något av hur nämndemannens påståenden rimmar med Koranen. Varför utgår hon då ifrån att kritikerna har fel?
Till och med tidskriften Dagens Juridik kallade imamen för homofobisk. Anser lagmannen att den tidskriften också bygger på fördomar mot muslimer?
Lagmannen berättar inte vilka fördomar mot muslimer hon anser att mejlen som tingsrätten mottagit innehåller. Hon berättar inte heller om mejlen innehållit någon sakfråga.
Knappt någon hade väl förväntat sig att lagmannen skulle lyfta nämndemannen från sitt uppdrag. På sin höjd att lagmannen kunde göra en reservation för nämndemannen i mål om homosexuella. Media har nog ändå bevakat allmänhetens intresse och inte förgäves belyst problematiken när Koranen och sharia lurar runt hörnet.
Lagmannens uttalanden och motiveringar vittnar sammantaget ändå om den cirkus som Malmö tingsrätt har utvecklats till. Trovärdighet förtjänar den inte. Om lagmannen önskar göra att bemötande eller förtydligande är hon välkommen att mejla, så publiceras det här.
Hjärpe föreläste att muslimer i Tunisien och Egypten uppskattar demokrati mer än västerlänningar: 
![[Valid Atom 1.0]](valid-atom.png "Validate my Atom 1.0 feed")
